Jag har börjat twittra. Det är roligt. Idag diskuteras #alkohol. Intressant. Det bästa jag läste där är "Jag har stor respekt för folk som inte dricker. Och för dem som gör det. Men inte för den som fördömer den andre." Det var Mymlan som skrev det.
Jag dricker. Till fest, ibland hemma på fredags- och lördagskvällarna och någon enstaka gång mitt i veckan. Väldigt ofta dricker jag inte. Faktiskt oftast ;) Jag bor på vischan, och tycker det är bökigt att åka buss, och för dyrt med taxi, så går jag på krogen kör jag nästan alltid bil. Dessutom har jag och min man haft "ständig beredskap" i många år då våra barn varit tonåringar och vi har fått skjutsa och hämta dem. Då har det känts viktigt att visa dem att det aldrig är en stor uppoffring att avstå alkohol, för att kunna hämta dem.
I min lilla by bor många nykterister. Somliga (de flesta) är bra och respekterar mina alkoholvanor, och jag respekterar deras. Men det finns också ett fåtal fördömande, fnysande typer. Och jag fattar inte varför. Det finns liksom ett mellanting mellan alkoholism och nykterhet. Hur svårt kan det vara att visa ömsesidig respekt?
Jag har faktiskt aldrig varit med om att folk har fördömt de som dricker. Däremot blir jag ofta ifrågasatt när jag INTE dricker. Men som du säger, ömsesidig respekt är ju önskvärt även i detta hänseende.
SvaraRaderaDet glömde jag skriva: Att jag ALDRIG blivit ifrågasatt när jag inte dricker, och jag har heller aldrig upplevt att någon annan blivit det. Men det är ju fler än du som vittnar om det, så det är klart att den bristen på respekt också finns.
SvaraRadera