måndag 3 oktober 2011
Vi blir vingklippta med åren
Jag träffade en vän som jag inte träffat på 30 år. Tack Facebook! Det var så roligt. Men det som slår mig, igen och igen, är att vi blir lite vingklippta med åren. En del mer, en del mindre. Visst är det många som åker omkring på en räkmacka och skonas från helveten som vi andra går igenom. Men ju äldre man blir, desto större risk att drabbas av svåra saker. Ingen kommer undan. Ingen. Och tänk om det blir rättvist till slut? Tänk om jag har mitt värsta bakom mig? Jag blir alldeles uppfylld när jag tänker på det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
KLokt! :-)
SvaraRaderaDet är nog så man får tänka; att man har det värsta bakom sig!
KRAM
Precis!
SvaraRadera