Om konsten att bita sig i tungan

Ju äldre jag blir, desto bättre blir jag på att tänka först och prata sedan. Men fortfarande slinter tungan ibland. Men häromdagen lyckades jag bita mig i den. Tungan, alltså. Jag flög hem från Stockholm. Planet var fullt, så för att det skulle gå smidigt och inte bildas kö, bytte de två jag satt bredvid plats. De babblade om det som om det var världens grej, och jag kände bara "Men tagga ner".
- Vi måste meddela flygvärdinnan, sa den ena.
OMG. Vad tror de att flygvärdinnan ska göra åt det?
- Om vi störtar och du dör, men inte du, så blir ju dina anhöriga chockade istället för att bli glada. Och vice versa.
Sa jag alltså inte. För jag hann tänka att de kanske var flygrädda och då är ju en sådan skojig kommentar inte så skojig.
Flygvärdinnan då? Hon bara log och sa "Ja men självklart, inga problem".
Och vi störtade inte. Slutet gott, allting gott.