Uttag medges ej

Jag var och handlade för 75 kronor. Drog mitt kort.
- Uttag medges ej.
WTF??? Jag VET att jag har pengar på kortet. Ja ja. Drar fram nästa kort.
- Uttag medges ej.
- Det måste vara nåt fel, sa jag. Jag VET att jag har pengar på båda korten.
För en kort sekund hann jag tänka "Skimmad? Nä, men inte på båda korten. Kapat konto?"
Expediten ler, och jag ser att hon tycker synd om mig, som TROR att jag har pengar. Hon har varit med om det här förut. Överlägset förklarar hon att de aldrig har fel på kortapparaten.
För ovanlighetens skull har jag en 100-lapp, så det löser sig.
Men jag ska i väg och helghandla. Sätter mig i bilen, loggar in på banken. 31 000 kronor! (har nyss fått en summa, det hör inte till vanligheterna denna tid i månaden). Kollar det andra också, för säkerhets skull. 2 500 kronor.
Jag har lust att gå in till expediten och visa henne, men det gör jag inte.
Jag åker till en annan affär och kan betala.
Och har lust att ringa den överlägsna expediten. Men det gör jag inte.
Vad ville jag med det här då? Äh, inget mer än att: varför är en del så överlägsna och säkra på att de har rätt? Så till den milda grad att jag som vet, blir osäker?

Om konsten att fråga

Jag är sjukt nyfiken och ställer alltid 1000 frågor till människor. Dessutom har jag valt ett yrke som gör att jag får fråga på betald arbetstid. Några kanske tycker att jag är utan farstu, men de allra, allra flesta tycker det är skönt att jag vågar fråga. Jag tycker att alla måste få fråga vad de vill. (Med normalt hyfs och fason och sunt förnuft.) Sedan är det upp till den som får frågan om den vill svara. Kanske att jag 1 gång på 1000 får svaret "Det vill jag inte svara på". STOR respekt för det!
Jag träffade en kvinna som var väldigt nyfiken på mitt jobb. Hon kände sig nästan lite dum för att hon inte visste hur mitt jobb funkar. Men kära nån - det vet ingen som inte frågar! Och så klämde hon i med:
- Ja, jag vet inte riktigt om jag kan fråga det här.
- Jo, det kan du. Du kan alltid fråga. Sedan bestämmer jag om jag vill svara.
Vad ska hon fråga, tänkte jag nyfiket.
Och så kom den mest banala fråga. Jag tänker fortfarande på hur hon tänkte.

Lista i brist på annat

Hittat hos Mammispammis.
Namn: Doris ;)
Stjärntecken: Stenbock.
10 ord som beskriver dig: Snabb. Snäll. Smart. Händig. Bokintresserad. Kulturtant. Skrivkunnig. Pysslig. Kreativ. Flitig.
Ordspråk/talesätt du gillar/lever efter: Det som inte dödar det härdar. /En dag i taget.
Vad ville du bli när du gick i gymnasiet? Barnskötare, för jag gillade ungar och visste att då fick jag jobb direkt = lön = jag kunde ha kul.
Hur gick det med den drömmen? Finemang! Sedan bytte jag yrke, till ett annat drömyrke.
Vad var det viktigaste som hände under 2011? Att det tog slut. Det var ett skitår, så jag lägger det bakom mig, vänder blad och går vidare.
På milleniumnatten, vad gjorde du då? Hade en vanlig fest hemma hos oss, med ett kompisgäng. Inget särskilt jämfört med andra nyårsnätter.
Fem maträtter du lagar ofta: Köttfärs, soppa, fisk, kött, grönsaker i 100 olika varianter.
Godisarnas topp 5: Söt lakrits, mörk choklad, skumgodis, sockerbitar, gelégodis.
Vad skulle du göra om du vann 5 miljoner: Köpa varsin lägenhet till mina barn. Bygga en bastu och borra en brunn i stugan.
Fem saker du är bra på: Socialisera. Jobba. Handarbeta. Skriva. Prata.
Tre du är dålig på: Ha tålamod, göra saker långsamt, vara tyst.
Fem hobbies eller saker du gillar att göra: Umgås. Läsa. Jobba. Titta på tv och film. Handarbeta.
Fem som du INTE gillar att göra: Träna (dumt, jag vet), städa, klippa gräs, rensa ogräs, måla.
Det fulaste du vet i klädväg: För smått, för kort, leopardmönstrat.
Fem favoritleksaker: Datorn, telefonen, symaskinen, massagekudden, spikmattan.
Viktigaste världsfrågan: Krig och svält.
Någon ovanlig talang: De jag har, de använder jag, visar och skryter om.

Varför klickar man med vissa?

Eftersom jag är så ödmjuk, kan jag erkänna att jag är ett socialt geni. Jag kan prata med bönder på bönders vis, och med de lärda på latin. Moahaha. Nä men allvarligt talat så gillar jag verkligen att träffa folk, och jag är så nyfiken så jag vill veta allt om dem jag träffar. Men varför klickar man så bra med en del på nolltid, och med andra tar det längre tid, eller så klickar man inte alls? Med en del kan man ha berättat/fått höra det mest privata, svåra efter en kvart, medan det med andra kan ta hur lång tid som helst. Handlar det om integritet? Värderingar? Öppenhet? Jag vet inte.