Vi var föräldralediga samtidigt, jag och Suzanne Reuter. Hennes pojkar var lika morgonpigga som mina, så vi hängde på låset till Konsum i Zinkensdamm när det öppnade. Vi hejade på varandra och bytte några ord. Hon såg alltid så glad och fräsch ut. Smågnolade och sjöng för sina pojkar i tvillingvagnen. Det var dagens jag-mötte-lassie.
Nu läser jag en intervju med henne, och hon är så klok. "Min identitet har definitivt inte varit skådespelerskans, utan mammans. Det är som mamma jag har sett mig, det är det jag har varit mest stolt över att vara och tyckt mest om.
... den lycka jag kunnat känna när killarna och hemmet fungerat, den har ingen känsla jag upplevt i yrket kunnat mäta sig med. Nej, ren lycka kan jag inte känna i jobbet."
De kunde varit jag som sagt det. Trots att jag har ett av världens roligaste jobb.
Det var klokt sagt. Lika klok tycker jag att Agneta Sjödin var när hon sa att hon är mycket noga med att säga att hon JOBBAR som programledare och inte att hon ÄR programledare. Där jag hängde med min dotter när hon var liten var inte så långt ifrån Zinken, det var Ringens köpcentrum - tillsammans med Per-Ragnar, maken till tråkig människa får man leta efter. Hade mycket hellre hängt med Suzanne Reuter!
SvaraRaderaDet var klokt av Agneta.
SvaraRaderaJo, Per-Ragnar är trist. Och pretto.
Nu kan jag ju inte säga att jag hängde med Suzanne. Vi bytte några ord. Jag hängde lite med Stina Dabrowski på öppna förskolan. Men bara lite.