söndag 23 januari 2011

Om att ta saker personligt

Det här blir lite krångligt, för jag vill inte hänga ut någon här. Därför kan jag inte ge konkreta exempel, men ni är ju så smarta så ni fattar ändå. Jag fick ett massmejl av en granne, av typen Alla-borde-hjälpa-till. Jaha, tänkte jag. Jag drar mitt strå till stacken, och deletade det. Men en kompis tog illa vid sig. "Alla har väl sina skäl att inte hjälpa till, och jag har då gjort det, men just nu kan jag inte, och jag tycker det är oerhört kränkande att få ett sånt här mejl. Och h*n som skrev det, var var h*n när vi skulle...". Jag förstår hur hon tänker, men jag tänkte inte så. Jag kände mig inte träffad, det gick till så många, så för mig var det liksom ingen big deal.
Några timmar senare frågade jag en person om det fanns en lista på X. "Nu tycker jag du ställer stora krav på mig. Jag har bara inte hunnit." Och så kom en lång harang. Men jessus, jag bara frågade. Jag hade inte för en sekund tänkt att h*n skulle upprätta listan.
Varför är så många så snabba med att ta åt sig, och tro att man är ute efter just dem?

4 kommentarer:

  1. Jag förstår, det känns trist när det blir sådär. Jag undrar om personen i fråga har dåligt samvete eller helt enkelt bara dåligt självförtroende...

    Ibland har jag fått en känsla av att folk dömt mig utan att känna till bakgrunden. Visad tjurighet. Då har jag lärt mig att tänka "vill h_n mig något så får h-n säga det rakt ut, i annat fall kan jag strunta i det".

    Det är alltför få raka puckar här i världen ;)
    För om du ska gissa vad andra tycker går det en massa onödig energi. Det vore bättre att ta det direkt med personen så är det över sen.
    Jag vill verkligen bli bättre på det där! T ex fråga vad personen menar om h-n kommer med en anspelning.

    Synd att inte kunna prata om saker utan att det misstolkas... negativt... Undra om det någonsin misstolkas positivt? ;)

    SvaraRadera
  2. Så sant, så sant. Men jag tycker såna där massmejl till jättemånga, liksom inte riktigt riktar sig till någon. Det blir så svepande. Ungefär som ett kollektivt straff ;)

    SvaraRadera
  3. Instämmer med föregående talare. Men visst har du rätt i att det blir lite märkligt när man skickar ut till precis alla, fast man egentligen kanske bara vänder sig till ett par stycken. Bättre att ta problemet med den det berör så behöver det inte bli en massa missförstånd.

    SvaraRadera
  4. Exakt. Men det är väl de flesta för fega, och konflikträdda, för. Då blir det så här.

    SvaraRadera