När barnen var små var det inte så svårt. Att förklara hur barn blir till. När de blir stora är det lite svårare, men det går. Men jag blev lite full i skratt för några veckor sedan. Samtal mellan mig och 23-åringen, när vi pratade om olika resmål:
- Har jag varit på Lanzarote, frågade h*n.
- Nja... som spermie, för du blev till där, när jag och pappa var där.
- Men sluta, sluta! Jag vill inte VETA.
- Men kära barn, vad tror du? Jungfrufödsel? Du och Jesus?
- Ja men hellre det!
Jag, och övriga familjen, höll på att skratta ihjäl oss.
Inte för att jag heller vill veta något om mina föräldrars sexliv, men jag blev lite paff över den starka reaktionen.
PS Mina barn läser inte min blogg. Och för dem som känner 23-åringen: h*n bjuder på det. Det är jag säker på.
Jag känner igen reaktionen, den har vi haft här hemma också. Fast jag håller med dig jag vill inte heller veta något om mina föräldrars sexliv.
SvaraRaderaEller hur? Men jag tycker det är liiiite förvånande.
SvaraRaderaJo det kan jag hålla med om :)
SvaraRaderaI vårt öppna samhälle så borde detta vara ett ämne som man skulle kunna prata lite om, men nej där går väl kanske gränsen.
p.s. Min yngsta fick storasystrarna att vrida sig av garv för något år sedan, hon var då 11år. Vid middagsbordet säger hon till mig och maken: jag vet vad ni har gjort tre gånger och flinar lite. Då hade dom pratat om sex i skolan :)Snacka om att det blev skratt runt matbordet.d.s.
Ha ha, jo men det är ju en klassiker.
SvaraRaderaJag brukar faktiskt läsa din blogg ibland, mor. Så det så!
SvaraRaderaSh*t pommfritt! Nu måste jag ju skärpa mig ;) Nä men va kul, hörru!
SvaraRadera