Om att ge goda råd eller inte

Jag är expert på att ta på mig "fixarmössan" om någon har bekymmer. Jag är expert på att komma med goda råd, och jag vet alltid hur alla andra ska göra. Men hur smart är det? Tänk om de bara vill prata? Och vill att jag ska lyssna? De kanske inte alls förväntar sig att jag ska komma med goda råd?
Jag har tänkt en del på det, och därför lyssnat mycket, och inte kommit med så många goda råd. Och mina vänner verkar nöjda. Ingen har bett om råd. Men jag blir så frustrerad. Jag som är så smart ;) och vet hur de borde göra, ska jag bara vara tyst? Och är det alltid så att man BER om goda råd?
I dag pratade jag med en kär, kär vän. Jag lyssnade länge. Avbröt inte. Lät henne prata. Men till slut kunde jag inte låta bli. Det var så uppenbart vad hon borde göra. Så jag gav henne goda råd. Hon blev nöjd.
Men usch va svårt. Hur ska jag göra nästa gång? Kanske fråga "Vill du att jag ska säga vad jag tycker att du ska göra?" Jamen det kanske är en bra modell? Jag provar den!
Ha ha, jag löser mina problem medan jag skriver.