Tänk vad allt är relativt

Jag är ju en avundsjuk typ. Men jag har träffat några personer på senare tid, som haft och har det riktigt, riktigt tufft. Det är ett under att en del av dem lever. Ändå var de så tacksamma. Kanske just därför? Men jag blev omskakad och berörd, och känner mig nu så oerhört tacksam. Himmlars, vad jag har det bra. Riktigt, riktigt bra. Jag har min skit och mina bekymmer, men i det stora hela har jag det så bra. För allt är relativt. Och det kunde ha varit så mycket värre. Jag lägger avundsjukan på hyllan och gläds åt det jag har, och slutar sukta efter det jag inte har.