Nu har min ledsenhet övergått i ilska, och då inser jag att jag är på väg att bli frisk. Och nu, efter tre veckors sjukskrivning börjar jag känna mig rastlös. Det är också ett tecken på tillfrisknande. Men jag är klok nog att låta min läkare avgöra när jag är redo för jobb.
- Er A-människor måste vi läkare hålla tillbaka, sa han, med ett skratt.
Han är så klok. Och vid mitt första besök, när jag var helt slut och hulkade fram:
- Jag känner inte igen mig själv. Jag är ju stark som en oxe, med en enorm arbetskapacitet. Jag klarar vad som helst.
Då log han och sa:
- Även starka kvinnor däckar när de får tillräckligt med stryk.
Kan ni fatta hur klok han är?! Jag är så tacksam för det!
Härligt att det går åt rätt håll! Klokt av dig att lyssna på doktorn, det gäller att skynda långsamt!
SvaraRaderaJag börjar förstå det. Min samtalsterapeut kallar mig för en Bråttommänniska. Hon tycker jag ska öva mig på att gå långsamt. Det GÅR inte. Men jag har börjat äta långsammare och köra bil långsammare. Alltid något.
SvaraRadera"Även starka kvinnor däckar när de får tillräckligt med stryk." det bästa jag hört hittills i år! :-)
SvaraRaderaJa men eller hur? Det är så himla bra, och man förstår precis.
SvaraRadera