Sis, som är sjuksköterska, fick på sin utbildning en föreläsning om konsten att trösta. Det var 4 H:n, och det hon minns bäst var "Håll käft!". Ja men det är ju lysande! Jag gjorde mina egna 4 H:n. Varsågoda:
1. Håll käften.
2. Håll ut.
3. Håll en hand på ryggen. (Att hålla om kan vara "för mycket", det får man försöka känna av.)
4. Ha en näsduk.
Jag går i en grupp där vi gråter hejdlöst mest hela tiden. Det är helt jäkla underbart! Vi har aldrig pratat om hur vi ska göra när någon gråter, vi bara fattar. Vi sitter runt ett bord, ingen avbryter, man får prata tills man är klar, hulkar man så man inte kan prata, väntar de andra. Tysta. Den som sitter bredvid kan lägga en hand på ryggen (inte nödvändigt, men kan kännas bra), och det är alltid någon som ger en näsduk. (Vi rutinerade tar fram en ur väskan det första vi gör ;) Och alla håller käften tills man är klar. Fattar ni hur bra det känns? Jag kanske ska börja åka land och rike runt och hålla dyra föreläsningar i ämnet? För är det någon som kan det här, så är det JAG.
Ja det är faktiskt en konst att låta någon gråta - liksom ifred fast ändå med. Vad skönt det låter att träffas i grupp och gråta. Kram fina
SvaraRaderaJa men eller hur? Bra uttryck "Ifred, men ändå med"!!!
SvaraRaderaMin grupp är guld!