Jag hörde Cecilia Torudd (som skrivit den underbara Ensamma mamman) på radio idag. Hon sa ungefär så här: "Det finns tonåringar som är jätteenkla. De röker inte röker och super inte, de har jättebra betyg, tränar, äter bra mat, pluggar till läkare och jobbar extra. Deras föräldrar tror att de är så bra föräldrar. Det är de inte. De har bara fantastiska barn".
Jag blev så tagen av det, för jag har funderat mycket över det. Det är klart att de föräldrarna är bra, men det kryllar av föräldrar som också är bra, men som ändå får struliga tonåringar som röker, super, har usla betyg, aldrig tränar, äter skräpmat, hoppar av skolan och är arbetslösa. Hur kommer det sig? Innan jag fick barn hade jag massor av principer, och tänkte att det är väl för bövelen bara att uppfostra ungarna bra och ge dem mycket kärlek, så blir allt toppen. Det är inte så enkelt, kan jag meddela er.
Men hur kommer det sig att det finns maskrosbarn som klarar sig alla tiders, trots taskiga förutsättningar? Och andra, som föds med silversked i mun, och ändå går det åt tjottafanders för dem? Är det ett lotteri?
Ja, jag tror att det är ett lotteri; omständigheter och tillfälligheter kan leda in oss på olika vägar i livet - bra eller dåliga. Sedan kan man ju redan i småbarnsåren se att det finns "enkla" och "mindre enkla" barn där jag alls inte tror att det har med föräldraskapet att göra utan vi föds till olika typer av människor.
SvaraRaderaJo, så är det nog. Sedan är det såklart så att om det börjar gå på glid för en unge, så är sannolikheten större att ungen kommer på rätt väg om h*n har stöttande, bra föräldrar som kan söka hjälp. Men det är ingen garanti.
SvaraRaderaJag tror det i mångt och mycket handlar om levnadsglada ungar som är nyfikna och vill provat på allt och som ger sig i kast med röka, dricka, snusa, vara ute på natten och hoppa från brofästet osv... Andra ungar är mer nöjda med lite lagom spänning. Föräldrarna gör så gott de kan men barnen har enkelt olika personligheter. Det värsta läget är nog ungar som är väldigt testande men som har resurssvaga föräldrar som inte orkar sätta gränser.
SvaraRaderaKlokt! Det ligger säkert mycket i det. Och det kan förklara att det kan se så olika ut mellan syskon, trots någorlunda lika förutsättningar.
SvaraRadera