Jag läste en intervju med Krister Henriksson. Klok man som är en jätteduktig skådis. Han skulle rita en slags livskurva, och för något år sedan hade han två tragiska händelser i sitt liv. Jag minns inte den ena. Möjligen var det att hans pappa dog, eller så var det att han var tvungen att sälja Vasan (teatern). Det jag minns, är att den andra tragiken var att yngsta sonen Tobias flyttat hemifrån. Han var typ 20. Men det är väl ändå inte tragiskt? Det är livets gång. Det är tomt, lite trist, tyst och känns konstigt. Men tragiskt? Nej! Alternativet vore tragiskt: om de inte flyttade hemifrån.
Eller är jag ute och cyklar?
Nej då, du är INTE ute och cyklar!
SvaraRaderaHan kanske fick någon slags insikt om hur mycket han missat av sonens barndom? Eller hur gammal han nu är och att livet är på väg in i en ny fas, han inte alls är redo för?
SvaraRaderaHursom, jag får kalla kårar av Krister Henriksson. Jag vet inte varför men jag får det.
@Kristina: Tack. @Mia: Du har en poäng. Så kan det absolut vara. Och: smaken är som baken ;)
SvaraRaderaNej inte är du ute och cyklar, det är väl en naturlig del i att uppfostra barnen. Att de ska bli vuxna och självständiga. Men det är säkert som Mia skriver, han kanske kom med insikt om sin egna ålder och vad han missat i barnens liv...
SvaraRaderaSå kan det absolut vara. Och därför är det ingen tragik för mig, eftersom jag inte missat så mycket av barnens liv. Inte är jag gammal heller ;)
SvaraRadera