lördag 26 februari 2011
Om att kasta ut tonåringar på ett minfält
Jag skulle inte vilja vara tonåring i dag. Men jag har egna tonåringar. Och skulle helst vilja bädda in dem i bomull, i ett madrasserat rum, låsa dörren och kasta bort nyckeln. Så inget ont hände dem. Nä, det vill jag inte, men ni fattar tanken. Olivia Svenson skriver bra om hur modig man är som skaffar barn. Och att man är modig som skaffar tonåringar. Nu gör man ju inte det (oftast), utan man växer in i rollen som tonårsförälder. Thank God! Jag gratulerar alla som har lugna, kloka, skötsamma tonåringar! Och jag gratulerar alla som lyckas få folk av tonåringar som inte är lugna, kloka och skötsamma. Inklusive mig själv. Peppar, peppar. Jag var ingen lugn, klok och skötsam tonåring. Och se. Nu sitter jag här. Så det går ju bra för de flesta. Thank God.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag var inte heller en lugn och skötsam tonåring men det blev folk av mig ändå. Peppar peppar så är mina tonårsdöttrar lugna av sig och jag hoppas att de så förblir. För tonårstiden i nuläget är inte lätt. Många minfält finns det där ute för tonåringar. /Kram
SvaraRaderaDet blir ju folk av de allra, allra flesta! Och grattis till lugna tonåringar!
SvaraRaderaJag har ju tonårstiden kvar att "se fram emot", bävar en aning faktiskt. Precis som ni andra var jag allt annat än lugn och skötsam i mina tonår och jag minns den tiden som både fantastiskt rolig och fantastiskt jobbig. Fast jag tror nog att ungdomarna nu har det betydligt svårare och jobbigare än vad vi hade på min tid.
SvaraRaderaMen det är fantastiskt roligt OCKSÅ! Tonåringar är helt underbara, och det är så roligt att pratat med dem. Och vilket engagemang de har. Och det vet allt, och har svar på allt. Till skillnad från oss gamlingar ;)
SvaraRaderaJag tror också det är jobbigare nu ärn på 70-talet.