Det bästa med att bli äldre

är att jag inte bryr mig om vad andra tycker och tänker. Jag ska inte säga att jag inte bryr mig ett skvatt, för då ljuger jag, men jag bryr mig väldigt lite. Jag känner att jag vågar göra, och säga, vad jag vill.
Jag har haft min stora födelsedagsfest, och den blev så himla lyckad. Folk undrade om jag var orolig över att maten inte skulle räcka. Svaret var nej. Många undrade om jag var orolig över att det skulle bli ensidig mat (jag hade knytis, utan att jag sagt vad var och en skulle ta med). Svaret var nej. Några undrade om jag orolig över att någon skulle balla ur (har några med alkoholproblem i vänkretsen). Nej, det är inte mitt ansvar. Andra undrade om jag var orolig över att inte folk skulle ha kul. Nej, inte ett dyft. Det är inte mitt ansvar. Var och en får se till att ha kul som möjligt. Och när det var minuter kvar kom frågan "Är du inte nervös?". Men vad skulle jag vara nervös över? Det blir som det blir. Tar maten slut, så tar den slut. Tar drycken slut, så tar den slut. Vad är det värsta som kan hända? Och hur svårt kan det vara att bara ta det som det kommer och tagga ner lite? Så kaxig är jag! Och det var läääääääänge sedan jag hade så skoj.