torsdag 16 februari 2012

Om konsten att fråga

Jag är sjukt nyfiken och ställer alltid 1000 frågor till människor. Dessutom har jag valt ett yrke som gör att jag får fråga på betald arbetstid. Några kanske tycker att jag är utan farstu, men de allra, allra flesta tycker det är skönt att jag vågar fråga. Jag tycker att alla måste få fråga vad de vill. (Med normalt hyfs och fason och sunt förnuft.) Sedan är det upp till den som får frågan om den vill svara. Kanske att jag 1 gång på 1000 får svaret "Det vill jag inte svara på". STOR respekt för det!
Jag träffade en kvinna som var väldigt nyfiken på mitt jobb. Hon kände sig nästan lite dum för att hon inte visste hur mitt jobb funkar. Men kära nån - det vet ingen som inte frågar! Och så klämde hon i med:
- Ja, jag vet inte riktigt om jag kan fråga det här.
- Jo, det kan du. Du kan alltid fråga. Sedan bestämmer jag om jag vill svara.
Vad ska hon fråga, tänkte jag nyfiket.
Och så kom den mest banala fråga. Jag tänker fortfarande på hur hon tänkte.

4 kommentarer:

  1. Då frågar jag. Vad jobbar man med om man får fråga på arbetstid? Marknadsundersökare eller terapeut? :)

    SvaraRadera
  2. Ha ha, inget dera. Journalist ;)

    SvaraRadera
  3. Ja, frågar man får man inget veta. Man lär sig så oerhört mycket av att prata med andra människor.

    SvaraRadera
  4. Ja men eller hur? Och jag fattar att du menar "frågar man inget, får man inget veta" ;)

    SvaraRadera