Om konsten att vara rättvis

Jag har tre barn och jag vill att det ska vara någorlunda rättvist dem emellan. Eller ville. Nu har jag gett upp, för det går inte, och jag intalar mig att det jämnar ut sig. Men det finns ändå saker som inte går att göra något åt nu. Som att ettans album är fullskrivet om när han fick varenda tand, hur 1-årsdagen var, vilka julklappar han fick och så vidare. Tvåans album är inte lika välfyllt. För att inte tala om treans. Oj oj oj. Jag hade en bebis, en 2,5-åring och en 4,5-åring (hemma, de gick inte på dagis när vi var föräldralediga) och jag hann bara inte. Hade jag en timme över ville jag sova. Med ettan har jag nio foton på min mage, ett för varje månad. Med trean klappade jag magen när jag gick och la mig, för inte hade jag hunnit tänka på min växande mage på hela dagen. Ettan visste inte vad godis var innan han var flera år. Trean mulade i sig godis innan han var ett. Ska jag ha dåligt samvete över det? Nä. Jag har slutat med det. Trean har ju fått växa upp i sen stor, härlig familj med två bröder. Det kompenserar. Eller hur?
Och så tänker jag också att man måste hjälpa den som behöver mest hjälp. Då vet de andra att de får hjälp om de behöver. Och till jul och födelsedagar får de exakt lika mycket. Helt orättvis är jag inte ;)

Lista dårå snodd av...

... MammisPammis
Vad gjorde du för 10 år sedan?
Mina barn var 14, 12 och 9 och runt dem var det ganska lugnt då. Jag hade två halvtidsjobb och livet var bra.
Vad skulle du göra om du vann 9 miljoner?
Köpa varsin lägenhet till mina barn och en till mig och Maken. Resa. Bygga en bastu och ett sovrum i stugan. Betala av mina studieskulder. Ge en slant till mina syskon och föräldrar. Ha en brakfest. Starta ett projekt i Ryssland. Starta en tidning. Nähä, det var inte 90 mille? Synd.
Nämn 8 saker som du genast skulle ändra på om du blev statsminister och hade all makt att förändra.
Utrota fattigdomen. Utrota hemlösheten. Satsa på missbruksvården, psykiatrin, äldreomsorgen, skolan och förskolan. Höja bensinskatten, införa gratis kollektivtrafik. Införa medborgarlön istället för försörjningsstöd. Avskaffa kungahuset. Förbjuda bonusar som överstiger en mile. Förbjuda löner över 70 000 kr/månaden. Typ så.
Nämn 7 maträtter som man INTE ska bjuda dig på.
Fläskkorv, ärtsoppa, spenatsoppa och blodpalt. Tyvärr äter jag nog allt annat.
Vilka 6 saker skulle du inte klara dig utan?
Familjen. Vännerna. Kärlek. Mobilen. Läsglasögon. Kontokort.
Nämn 5 personer som du skulle vilja träffa – och varför (döda eller levande)
Min biologiska pappa som jag inte kommer ihåg.

Per Morberg, för han är läcker.

Min aupairfamilj i USA, för vi har tappat kontakten. 

Mina aupairvänner som jag också tappat kontakten med.

Oj, det blev kanske 30.

Nämn 4 orättvisor
Fattiga och rika. Demokrati och diktatur. Friska och sjuka. Trevliga och otrevliga (äsch, kom inte på nån bättre).
Om du skulle tvingas att vara med i 3 tv-program, vilka skulle du då välja?
Tvingas? Jag skulle vara med i vilket som helst, så länge det inte var förnedrings-tv.
Vilka 2 förebilder har du?
Pass.
Nämn 1 sak i vardagen som gör dig glad
Min familj.

Kändisar är också människor

Om jag läser en bra bok, ser en bra pjäs eller film eller hör en klok kändis i radio eller tv, brukar jag ibland höra av mig till dem och säga att jag gillar det de gör/säger. Alla blir jätteglada, och svarar 9 gånger av 10 typ "Tack, va fint sagt". "Tack snälla du" osv. (Den 10:e svarar inte) Stöter jag på dem, brukar jag också säga det. Inte alltid, men ibland. Jag vill inte vara påflugen, utan känner efter hur situationen är.
Jag pratade med några vänner om det som sa "Va? Men gu hur vågar du?" eller "Ja men det får de väl höra hela tiden, de får väl tusentals mejl om hur bra de är". Men vet ni vad? Jag tror inte alls att de får tusentals mejl, eller att alla går fram till dem och ger beröm. Jag tror det är därför de blir så himla glada, för att det är så få som ger beröm. Och så är de som alla oss andra: de blir glada av beröm. De går på toa och bajsar också ;)
Eller är jag fel ute?