Jag ser dokumentären "Livet blir bättre" om Anton Hysén och när han kom ut som homosexuell. Han berättade att han var så nervös över vad hans kände pappa, Glenn Hysén, skulle säga. Han var beredd på att kanske bli utslängd hemifrån. Det är sorgligt, så oerhört sorgligt att behöva vara rädd för det.
När så Glenn Hysén blir intervjuad, säger han det: att det är sorgligt att Anton ens tänkte det. Han hade inga problem med det.
Jag tänker att som förälder borde man förstå det, ganska tidigt. Och då måste man signalera det till sina barn; att det är OK att vara homosexuell. Det betyder att inte att man behöver kräva att barnet ska veta, eller säga, att det är homosexuellt, men barnet måste KÄNNA att det är OK. Att man pratar positivt om det, visar att det inte är så märkvärdigt.
Ingen skugga över Glenn Hysén, han har säkert gjort så gott han kunnat, och han har ju accepterat det fullt ut. Men tänk att som ung man/kvinna vara rädd för att berätta om det hemma. Huvvaligen.
Ja, tråkigt att behöva känna så. Jag gillar för övrigt den där programserien, hoppas många unga tittar på den för det är viktiga budskap som förmedlas.
SvaraRaderaPrecis! Att de kan känna hopp. Även om det är tungt och svart idag, så BLIR det bättre.
SvaraRadera