Läste på Vimmelmammans blogg om en förälder som aldrig skulle släppa i väg sitt barn på översovning, för man måste räkna med att det kan bli utsatt för sexuella övergrepp! Stackars mamma, och stackars barn, säger jag. Det är klart att man ska ha ögon och öron öppna, men att fyllas av en sådan här oro gör mer skada än nytta.
Det viktiga är att ingjuta mod i barnen: mod att säga ifrån när något inte känns bra och mod att berätta det för någon vuxen. Jag har tutat i mina barn att man inte måste krama, eller sitta i knät på, vuxna om man inte vill. Om det känns konstigt, så ÄR det konstigt, och man har rätt att säga att man inte vill, och gå därifrån.
Och då är jag ändå en hönsmamma av stora mått.
Men hur nojig kan man bli? Håller med dig, stackars barn!
SvaraRaderaMmmm. Och stackars mamma, också, att gå omkring och vara så rädd.
SvaraRaderaJa det håller jag med dig om. Livet är farligt att leva, man kan dö. Om man ska skydda sig mot ALLT då slutar det med att man inte kan leva längre.
SvaraRaderaMan inte bara KAN dö, man SKA dö ;)
SvaraRaderaJa men visst är det så!