Svar på gårdagens cliffhanger

- Vad skulle din vän säga är dina bästa sidor?
- Att jag alltid ställer upp, är bra på att lyssna, rolig... yadayada.
- Vad är din vän bra på?
- Hon ställer alltid upp, är bra på att lyssna, rolig... yadayada.
- Vad skulle din man säga är bäst med dig?
- Att jag är kärleksfull, snäll, smart, rolig... yadayada.
- Vad är bäst med honom?
- Att han är kärleksfull, snäll, smart, rolig... yadayada.

Förklaring: Du ser de positiva saker hos andra som du själv har. Wow, alltså!

Genom andra känner du dig själv

Jag testade coachning i dag. Det var häftigt. Jag fick börja med att berätta om mina positiva sidor. Sedan fick jag säga vilka positiva sidor jag trodde min man skulle säga om mig. Och så vad en god vän skulle säga. Sedan de negativa. Och så skulle jag säga vilka positiva sidor min man, och min vän har.
I morgon ska jag berätta vad som hände. Tills dess: Gör övningen! 

Vid 50 har vi ingen startsträcka

Jag träffade en massa kloka kvinnor i går. En av dem har jag inte träffat på sisådär sju, åtta år kanske. Vi har jobbat ihop lite grann, men känner bara varandra lite grann. Vi är bekanta, skulle man kunna säga. Så i går. På nolltid avhandlade vi djupa, svåra ämnen och var så öppna som man bara är med sina närmaste vänner. Sedan rusade jag vidare till nästa träff. En kvinna jag jobbat lite med och bott granne med några år. Bekant, skulle man kunna säga. Vi sågs på ett flyg för fem år sen (typ). Samma där. Vi sätter oss ner och öser på om svåra, djupt personliga saker. Utan startsträcka. Utan artigheter. Utan kallprat.
Jag tänkte på det när jag la mig, och nu när jag sovit på saken har jag svaret: Vid snart 50 har vi inte tid med en massa tjafs. Vi vet att vi bara har att vinna på öppenhet och ärlighet. Vi behöver inte bry oss om vad andra tycker och tänker. Vi är djupt intresserade av varandras öden och liv, och vi lär oss av varandra. Vi samlar på oss erfarenheter och goda berättelser. De där guldkornen placerar jag djupt i mitt hjärta och blir nästan hög av alla möten med kloka, smarta kvinnor. Jodå, det finns kloka män också, men just igår var det möten med tolv kvinnor som gjorde min dag.

Linda Skugge sätter huvudet på spiken

Ibland är hon ute och cyklar, men ofta har hon rätt. Som nu. Klart man ska sätta barnen först! Jag, som nyss blivit "utan hemmavarande barn" vet ju att småbarns- och skolbarnsåren går i en grisblink. Nu är det alldeles tomt och tyst i huset och jag sörjer att jag inte har mina barn hängande i kjolen. Äsch, det är dubbelt, förstås. Klart jag är glad och stolt över att de klarar sig själva, och det är ju så det ska vara. Inte ska de bo hemma tills de är 35, för jessunamn. Men jag har inte vant mig vid all tid. Jag funderar över vad jag ska användaden till. Förslag någon?

Goda argument mot SD:s valfilm

Tack och lov ska inte TV4 visa den. Och här, har Tor Billgren listat synnerligen kloka argument mot dårpippisarna. Se filmen här. Det kan ju inte vara en seriös reklambyrå som gjort den!?

Hur ÄR folk?

Julian Assange är ju anmäld för sexbrott. Ingen, förutom de inblandade, vet om han är skyldig eller oskyldig. Men jag häpnar. Verkligen häpnar över den debatt som pågår. Jag häpnar över alla tillskyndare som minsann VET att han är oskyldig. Och ännu mer häpnar jag över dem som hängt ut de två kvinnor som anmält honom. En av dem är feminsithataren Per Ström. Fy f*n!!!
Ann-Charlotte Marteus skriver klokt. Läs, läs.

Behandla andra som du vill bli behandlad

Brukar man ju säga. Men det är ju FEL! Man ska väl behandla andra som DE vill bli behandlade? Inte som JAG vill bli behandlad?
Ha ha. Jag trodde det var ett av tio Guds bord, så jag googlade. Men det var det ju inte. Visar hur okristlig jag är. För min allmänbildning är det inget fel på ;)

Jag trivs hemma

På semestern var jag hemma jättemycket. För att jag ville. Det var underbart. För några år sedan hade jag mitt kontor hemma, och tyckte det var toppen. Alla frågade:
- Men får du nåt gjort? Jag skulle bara gå omkring och såsa och göra en massa annat.
Jag fick mycket gjort. Problemet var inte att jag jobbade för lite. Problemet var att inte jobba för mycket. Jag brukade tänka "Nu stänger jag dörren till arbetsrummet och går inte in där förrän i morgon bitti". Det gick ibland.
Nu jobbar jag hemma igen, några veckor. Och det är så härligt. Få rå mig själv, jobba när och hur jag vill (i pyjamas, till exempel) och slippa folk som stör hela tiden. Behöver jag en paus, hänger jag tvätt, byter gardiner, tömmer diskmaskinen eller lägger mig i sängen med en tidning.
Ogillar jag människor? Inte alls! Tvärtom! Jag älskar människor. Verkligen älskar. Men jag träffar dem när jag vill.
I den bästa av världar skulle jag vilja jobba hemifrån tre dagar i veckan, och resten på kontoret i stan. Jämarns vad mycket jag skulle få gjort!

Sluta dalta med arbetarklassen!

Underbar krönika av Martin Ezpeleta.

Skulle jag ha sagt till?

Jag var på en tillställning (inte fest, genom jobbet) med ca 20-30 personer. Där fanns en dam med vita byxor. I baken hade hon en brun fläck. Inte jättestor. Men dock. Väl synlig. Förmodligen hade hon släppt en blöt prutt. Jag ville gå fram till henne och viska detta, men sen insåg jag att hon inte skulle kunna göra något åt saken. Eller kanske går folk omkring med extrakläder i handväskan omutifallatt? Men tänk i kväll när hon klär av sig och ser den bruna fläcken. Stackarn!