Jag kanske ska operera lite

Pija Lindenbaum började sitt sommarprogram så bra. Ungefär så här: "Hon är på läkarbesök. Under provtagningen frågar läkaren:
- Vad jobbar du med?
- Jag skriver barnböcker.
- Va kul! Det har jag också funderat på. Så skulle min mamma kunna illustrera. Jag undrar vilket förlag jag ska välja?
Jag slog till henne. Nä, det gjorde jag inte. Men jag borde ha sagt:
- Jag tycker det verkar så kul att skära i folk. Undrar om jag skulle börja operera lite."
Ha ha. Det är toppen! Skriva och rita kan ju alla. Då måste ju alla kunna skriva böcker! Framförallt barnböcker.
Hela programmet är bra. Lyssna! (Här borde jag länka, men det är så krångligt att hitta länkarna. Otroligt!)

Ingen blev irriterad eller stressad

I går satt jag i en bil på E4:an i tre timmar. Det största problemet var att jag var kissnödig. Innan vi blev stående, blev jag omkörd av en ambulans och mötte två. Ambulanshelikoptrar landade, poliser kom, taxibilar körde skadade till sjukhus, blodtransporter hade bråttom, bärgningsbil och brandkår kom. Det var en krock mellan en buss och en personbil med tre döda. Vi fick fotlöpande information på radion, så vi visste att tre personer dött och att 24 personer var med på bussen. Jag pratade med några i kön och alla var bara bedrövade. Och tacksamma för att de inte var inblandade. Ingen gnällde över dålig information, långsamma hjälpfordon eller något annat världsligt. Inte heller i dag läser jag om något gnäll från oss som satt i kön. Det tycker jag är bra. Riktigt bra.
När trafiken kom igång, gick det osedvanligt lugnt och sansat. Jag tror att alla blev omskakade och insåg att det är bättre att komma fram lite sent, än inte alls. 

Gör inte folk det svårt för sig?

Jag letar en grej på Blocket. Idag hittade jag den.
- Det kommer en man i kväll och tittar på den. Jag kan ringa dig om han inte köper den.
- Men jag kan komma nu. Och du får pengarna i handen. Är det inte först till kvarn som gäller?
- Nja... nä... jag lovade ju honom...
Det lärde jag mig snabbt när jag började sälja grejer på annons: Den som kommer först med pengarna, får den. No matter what.
Men det behövs väl att man säger nej till alla för att man lovat någon. Och så kommer aldrig den där någon. Och man har inget nummer till de andra. DÅ kanske man lär sig?

Mitt gör-det-nu-beteende

Jag har alltid sagt "När jag bli pensionär ska jag klistra in alla foton i album". Nu har jag semester. Jag är hemma. Vädret är sådär. Jag har inga särskilda planer. Jag klistrar in foton i album! Det går fort och är lite roligt. Det roliga är att bli nostalgisk och minnas.
Jag bara undrar varför jag skjutit upp ett tvådagarsjobb i så många år???

Pengabränningen igen

Tomas Mazetti skriver klokt om det, när han svarar på kritik från Birgitta Ohlsson (fp). ALLA partier skulle kunna strunta i PR. TÄNK vad många flickor (och pojkar) de skulle rädda undan svält!
Det är Nattens Bibliotek som uppmärksammade mig.

Varför, varför, varför inte tala sanning?

Borde inte ALLA vi det här laget ha lärt sig att det är bäst att lägga alla kort på bordet? (Sven Otto-affären.) Vi är ju faktiskt väldigt benägna att förlåta om någon säger som det är och pudlar. Sedan när har det lönat sig att ljuga, göra sig oanträffbar och inte ge några kommentarer? Vad har regeringen för rådgivare? De borde haft Staffan Dopping eller Paul Ronge. Smarta grabbar.

Oj oj oj Anette Kullenberg

Hon har en poäng.

Krossa myten om kvinnors elakhet

Jag är så less på att höra att kvinnor inte hjälper varandra. Att kvinnor är bitchiga mot varandra. Att kvinnor är varandras värsta fiender. Det är inte sant! Det kryllar av snälla, omtänksamma, stöttande och hjälpande kvinnor. Kvinnor som gör allt för att fler kvinnor ska komma fram.
Underbara Clara skriver klokt om det.

Inget är som det tycks vara

Jahaja. Nu kanske det trots allt inte är medias fel att Sven-Otto avgick? Jag hoppas, och tror, att det är som Thomas Mattsson, chefredaktör på Expressen skriver. Nu spekuleras det hejvilt vad Sven-Otto gjort. Jag hemfaller inte åt de spekulationerna. Här.

Underbara Clara om pengabränning

Sven-Otto och Solveig är kloka

Jag tycker Sven-Otto gör rätt som prioriterar sina barn, sig själv och sin fästmö. Sedan är det tragiskt att han är indragen i en vårdnadstvist. Mest för barnens skull. Och det är för jä**igt att journalister ringer hans 16-åriga dotter och frågar hur det känns att pappa ligger på hjärtintensiven. Hon vet inte ens om det. Eller att hans 8-årige son inte kan komma hem till pappa, för hans bostad är belägrad. VARFÖR vägrar inte journalister att ringa??? Och hänga utanför hans dörr?Som journalist kan man vägra utföra förnedrande uppdrag.
Sedan gör Solveig också rätt som hoppar av ett parti som inte längre står fast vid sin ideologi.

Fattiga barn har sämre betyg

Det är ju självklart. Jag förstår inte hur någon ens kan vara förvånad. Fattiga barn får inte glasögon. Fattiga barn får inte den medicin de behöver. Fattiga barn kan inte följa med på skolresa eller utflykt. De får ljuga och säga att det är sjuka. Fattiga barn får ingen cykel. Fattiga barn får inte nya skor. I Sverige. Har de friska, sunda föräldrar behöver de i alla fall inte svälta. Ja men då så.

Schymans utspel över gränsen?

Jag vet inte. Å ena sidan: Solklart. Det är fruktansvärt att elda upp 100 000 kronor - tänk vad mycket gott de kunnat göra. Å andra sidan: Kanske inte. Hon fick uppmärksamhet (det var ju syftet). Mycket, mycket mer än hon fått av en halvsidesannons (eller om det var helsides) i DN som kostar 100 000 kr. Och frågan är viktig: Kvinnor tjänar 100 000 kronor mindre än männen. Varje MINUT.
Det var enklare förr, när jag var yngre. För då hade jag svar på allt och visste allt. Allt var svart eller vitt. Jag hade ingen gråskala. Inget å ena sidan, å andra sidan. Då hade jag tyckt att det var rätt. Tror jag.

Aftonbladets nyhesvärdering

Det är visserligen nyhetstorka, men en kattjä**l som toppnyhet?! Hur tänkte de???

Berglin sätter huvudet på spiken

Facebook kan beröra

Mycket finns att säga om Facebook. Jag gillar den. Och allt jag skriver brukar jag tänka att hela världen KAN läsa. Därför skriver jag ju inte att jag haft sex med min man, bråkat med mina barn eller att en granne är kocko. Jag undviker "Fint väder idag". Och landar någonstans däremellan i mina statusuppdateringar.
Men häromdagen skrev jag något som var ganska personligt/privat. Jag skrev om en grej där jag både fick gråta och skratta. Och jag slog personligt rekord: 31 har tryckt på gillaknappen och 32 har kommenterat.
Av det drar jag slutsatsen att Facebook är bäst när den berör. Det betyder dock inte att jag tänker skriva när jag haft sex med min man, bråkat med mina barn eller att en granne är kocko.
PS Jag fick dessutom tre meddelanden, två mejl och två telefonsamtal i ärendet.