Det är bra att Saab läggs ner

Det sa Fredrik Segerfeldt, Den nya Välfärden på P1 i morse. Han drog en parallell till Facit som tillverkade skrivmaskiner. Det är klart att de inte kunde fortsätta med det när datorerna kom. Vem köper en skrivmaskin idag? Vad har hänt med dem som jobbade på Facit? Det vet väl ingen, men förmodligen gick det väl ganska bra för de flesta.
Därför är det bra att Saab läggs ner. Det kommer att komma något gott ur det. Vad, vet inte Fredrik Segerfeldt. Bilar kan tillverkas i låglöneländer. Saab har gått med förlust i 20 år.
Låter inte helt fel. (Jag har stor respekt för alla dem som mister sina jobb. Men om man bortser från det.)
Jonas Thunberg, ledarskribent på Flamman, säger å sin sida att Sverige behöver sina industrier. Regeringen måste säga att det är viktigt att bevara industrier i Sverige, men det gör den inte. Tänk på det när ni röstar i höst, säger han. Vill ni rösta på en regering som vill lägga ner industrier?
Låter inte heller fel.
Alltså, visst var det enklare när man var ung och hade svar på allt? När allt var svart eller vitt? Och man VISSTE? Ju mer jag vet, desto osäkrare blir jag...

Varför bloggar kvinnor?

Mymlan funderar över det. Jag vet inte, men jag tror att:
* Fler kvinnor än män skriver dagbok.
* Fler kvinnor än män skriver.
* Kvinnor är mer intresserade av att stöta och blöta relationer.
* Kvinnor läser mer än män.
* Kvinnor är mer sociala än män.
* Kvinnor är mer prestigelösa än män.
* Kvinnor vågar blotta sig mer.
Med mera...

Censur på FB pga barn

Jag kom på mig själv med att censurera mig själv på Facebook häromdagen. Vi pratade om städning. Jag skrev "Det är med städning som med sex: hellre ofta och lite än sällan och mycket". Så kom jag på att mina barn (typ tonåringar) läser mina statusuppdateringar, så jag skippade det. Och nu, när jag skriver detta, kommer jag på att min 76-åriga svärmor också är min vän på FB. Vilken tur att jag hejdade mig.
PS Mina barn tycker jag tar FB alldeles för seriöst. Jag tackar nämligen nej till att adda alla politiker och alla jag inte känner. Så seriös är jag.
Sofia Mirjamsdotter tipsar om vett och etikett på Fejan.

Namn- och bildpublicering på brottslingar

Expressen kör namn och bild på män som säljer kvinnor. Rent reflexmässigt kan jag tänka ja-sätt-dit-de-jävlarna. Men om jag tänker lite till så är jag inte lika säker. De här männen kanske har barn, som har klasskompisar. Jag blir mörkrädd när jag tänker på vad de barnen skulle kunna utsättas för.
Thomas Mattsson på Expressen förklarar varför de gör det. Där berättar han att de valt bort en man för att han har en 14-åring dotter. Det är bra.
Liza Marklund skriver klokt om Ett slag mot rättssamhället.
Så alla som vill brevväxla med "snälla, gulliga killar" som sitter inne för misshandel: tänk er för. Och till alla andra: Gå ALDRIG, jag säger ALDRIG, hem ensamma på natten!!!

Det hade jag ingen aning om

Att det fanns en kontaktsida för interner. Att skriva är inte deras bästa gren i alla fall. Och jag ber till gud att inga unga-aningslösa-världsförbättrar-tjejer blir besvikna när de träffar de här spännande killarna. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att det går bra för killarna/männen när de kommer ut. Oddsen är ju inte de bästa, liksom.

Om stånd på gymmet

Jag har hittat en rolig blogg: Mitt eget jävla Narnia. Läs inlägget "Riktigt ståndaktigt gymmande" och "Cirka 70% roligare än “Din mamma jobbar inte här". Eller något annat roligt. Sådant förgyller mina dagar. Och jag tänker att jag kunde göra något bättre än att läsa en massa bloggar. Jag kunde skriva en bok, gå en promenad, sy en klänning, städa ett förråd, baka ett bröd eller något annat vettigt. Men jag gör det inte. Orka bry.

Jag är en lipsill

Jag erkänner 2: Jag är en lipsill. Av stora mått. Och det blir bara värre. Jag KAN inte hålla mig. Det kan räcka med att se någon annan gråta. Eller att någon berättar något sorgligt. Som min kollega som berättade att hennes mamma dött. Jag bölade, men inte hon. Det blir lite konstigt. Ska hon trösta mig???
Oftast skiter jag i att jag gråter. Jag bryr mig inte om att det finns folk som ser det. Men ibland är det inte så kul. Och jag funderar nu på hur jag ska göra i de där obekväma situationerna.

Hönsande morsor och farsor

Jag erkänner: Jag är en hönsmorsa. Men jag är duktig på att skjuta ifrån mig oron och släppa mina barn. Och så är jag usel på att leka. Jag satt hellre på sandlådskanten och babblade med andra föräldrar, än åt sandkakor. Det var ett hönsande när mina barn var små, men det är än värre nu. Undrar varför. Sanna Lundell skriver klokt om det.

Man måste släppa och gå vidare

Såg ni Björn Ranelid på Stjärnorna på slottet? Då han återigen spydde galla över sina mobbare. Hans mobbare mår knappast sämre, det gör bara han själv. Hatet bara förgör en själv, och för att gå vidare måste man kapa hatbandet. Jag hoppas han nu kan släppa taget och gå vidare. Det har Jonas Gardell skrivit så klokt om i "Om Jesus". Och det skriver Markus Birro så klokt om. Läs!

På spåret genus. Igen.

Ann-Charlotte Marteus är inne på samma linje som jag. Men hon går ett steg till. Eller två.