Jag är först

Igår pratade jag med en kompis om att Daniel Sjölin på Babel är fantastisk som programledare. Han borde ta över efter Fredrik Skavlan som numera bara är ytlig och trist mot kvinnor.
Sedan läser jag Cecilia Hagen som säger samma sak!
Idag hetsade jag upp mig över reglerna i Mästarnas mästare. Hur kan en person som diskas, gå till final? Med mera.
Sedan läser jag Jonathan Jeppsson som säger samma sak.
Nu grubblar jag över om jag är sällsynt smart, synsk eller bara mainstream?

Kidsen är på nätet, men var är vuxna?

Emanuel Karlsten skriver klokt om Bjästa och internet. Det är ju inte internets fel att skvaller sprids, lika lite som det är telefonens fel. 100 procent av 16-24-åringarna finns på nätet! Men var är de vuxna??? Det är jättekonstigt att varken föräldrar eller lärare vet vad deras ungar pysslar med. Det är inte lätt, men man måste försöka!
Själv läxade jag upp några 14-åringar på Facebook. De hade en väldigt otrevlig ton mot varandra. Det är de som "addat" mig. Och ibland måste jag påminna dem om att vi vuxna finns där och ser vad de gör.

Jag vill ha 214 mille. Trots allt.

Mymlans bloggtema: Vad skulle du göra om du vann 214 miljoner kronor?
Jag skulle: köpa varsin lägenhet till barnen och ge dem tio miljoner var. Två miljoner vardera till mina syskon, föräldrar, svärmor, svägerska och barnens kusiner. En miljon till min by, en till mina vänner i Ryssland, och så skulle jag pytsa ut tio miljoner till Läkare utan gränser och andra biståndsorganisationer. Jag skulle bygga ett hus precis som jag ville ha det, miljösmart, och möblera det i de möbler jag vill. Inklusive en pool. Och med sjötomt. Köpa en bil till mig och en till maken. Bjuda alla mina vänner på stor fest. Köpa flygbiljetter till alla, betala hotell till dem. Reeeeeesa!!!! Då har jag gjort av med hälften.
Jag skulle sluta jobba, och starta en egen tidning. Jag skulle skriva böcker och göra dokumentärer.
Min man skulle sluta jobba, för det vill han. Jag skulle inte skaffa städhjälp, trädgårdsmästare eller egen kock. De sysslorna skulle min man mer än gärna ägna sig åt. Men jag skulle skaffa en personlig tränare.
Jag skulle gå ut och äta oftare, gå på bio, teater, opera, musikal. Åka taxi oftare. Köpa kläder i god kvalitet. Allt jag skulle köpa, skulle vara av kvalitet, och det jag verkligen vill ha. Jag skulle inte tokshoppa.
Jag skulle köpa en båt till min man, för det vill han ha.
Pengar leder inte till lycka, men de gör livet enklare och roligare. Tänk att bara kunna resa iväg när man känner för det. Hälsa på sina vänner. Gå på en musikal i London en helg. Åka till solen en vecka när det är kallt och mörkt här. Resa till alla ställen jag drömmer om: Vietnam, Kambodja, Filippinerna, Malaysia, Sydamerika, USA, Bali, Maldiverna, Azorerna, Kap Verde, Gambia, Sydafrika, Tanzania...
Jag kanske skulle vara lite orolig för mina barn. Att de skulle strunta i att utbilda sig och skaffa ett kul jobb, för att leva på mammsens pengar. Och bli odrägliga. Så jag kanske skulle pytsa en summa månadsvis till dem, tills de blivit mogna. Jag vet inte.
Jag vet att pengar också kan ställa till bekymmer. Jag måste ha larm på mitt hus. Hantera tiggarbrev. Hantera människors avundsjuka.
Om jag skulle ge pengar till några vänner som har det tufft ekonomiskt, hur blir vår relation? Känner de en evig tacksamhetsskuld?
Men det positiva överväger, så 214 mille: välkomna!

Sevärd dokumentär om sluten psykvård

Jag har en kär vän som är bipolär. Hennes högsta önskan är att bli lagom. Nu är hon ofta för mycket eller för lite. Hennes dosett är välfylld, men utan mediciner skulle hon inte leva ett såpass bra liv som hon ändå gör.
Jag tänkte på henne när jag såg Maud Nycanders välgjorda dokumentär Sluten avdelning. Se båda delarna!
Det var så befriande att se intelligenta och välformulerade människor. De är ju som vem som helst. Som du och jag. Om nu någon trodde något annat? Och överläkaren var så klok.
En kvinna, tillika mamma, som var självmordsbenägen berättade om läkaren som sagt:
- Ta inte livet av dig. Då hamnar din son här.
Det blev en vändpunkt för henne.
Tänk att säga något som förändrar livet för en person.

Föräldraledighet och bolagsstyrelse hänger ihop

Om papporna tar föräldraledigt, så ökar jämställdheten, och per automatik blir det självklarare att kvinnor väljs in till bolagsstyrelser och VD-poster. Om man hårdrar det lite. Jag läser en intervju med Cissi Elwin Frenkel i Vi. Hon säger bland annat: "Det går att klara ett chefskap utan att vara felfri intill minsta atom... Om kvinnor bara kunde förstå att de inte behöver överleverera hela tiden – i alla jävla sammanhang - skulle vi ha många fler kvinnor i toppositioner."
Ja men så är det ju: kvinnor ÖVERLEVERERAR!!! Läs hela intervjun - hon är klok.

Lagstifta om kvinnor i bolagsstyrelser

Det har snackats för länge utan att vi sett en förändring, så nu är det dags för lagstiftning.
Jag tittar på Draknästet på SVT. Ett bra program, men det kan göras bättre. Varför intervjuar inte Ebba personerna när de kommer ut? Jag ville veta varför de två kvinnorna med den briljanta idén om ett testamente för mina nätaktiviteter, tackade nej.
Nåväl. Jag googlade på Douglas Roos, för han verkar vara en spännande person. Och vad ser jag? Han vill också lagstifta! Hör bara: "Om fler kvinnor hade suttit på höga positioner i näringslivet hade vi inte haft finanskrisen i dag. Kvinnor leker inte med pengar på samma sätt som män, är mindre riskbenägna, mer ansvarstagande och samvetsgrannare".Go Douglas, go!

Jag fördömer allt hat som riktas mot "Oskar"

Jag läser att lynchmobben vänt sig mot "Oskar", och hans familj, i Bjästa. Och mot prästen, rektorn och många andra Bjästabor. Det är fruktansvärt. Först fördömer alla hatet och avståndstagandet mot "Linnea". Och det är bra. Men att samma hat nu riktas mot "Oskar" och de andra är illa. Riktigt illa. Jag vill bara förtydliga det, så ingen tror att jag dragits med i lynchmobben, av mitt förra inlägg att döma.

Jag måste säga något om Bjästa

Det mesta är sagt, men en reflektion jag gjort är: Hur kan pojkens mamma vara så övertygad om att sonen är oskyldig? Varför har hon inte istället kämpat för att han ska få hjälp?
Jag har söner. Om de skulle anklagas för våldtäkt (Gud förbjude!) så är det klart att jag skulle ha svårt att tro att det var sant. Men. Döms de i två domstolar så är de skyldiga.
Skulle det hända mig, skulle jag fortsätta älska min son, men jag skulle hata det han gjort. Och jag skulle kämpa mig blå för att han skulle få vård. Och en andra chans.
Sedan det visade sig att Hagamannen varken bodde ensam i en stuga i skogen, eller hade horn, så kan den snyggaste, trevligaste, ordentligaste pojke/man/flicka/kvinna göra vad som helst. Typ Kapten Klänning.
PS Idag var jag på ett möte där det pratades om Bjästa. Förståss. Då sa en person: "Va? Bjästa? Vad är det?" Det är fascinerande att somliga inte läser tidningar, inte ser på TV och inte lyssnar på radio. Typ Gunde Svan.

Böcker? Äh, det vet man ju hur de är. Usch.

TV-program? Äh, det är ju bara skit. Det har jag då läst. Och det är inte bara jag som tycker det.
Lika korkat som det är att bunta ihop alla böcker eller tv-program, lika dumt är det att bunta ihop alla bloggar. Ändå så gör folk det. Om och om igen.
Bloggar? Ha. Hur kul är det att läsa vad folk åt till frukost och se vilka kläder de har på sig idag? Hå hå ja ja.
Bodil Malmsten skriver klokt om det.

Suzanne Reuter & jag är inte lyckliga på jobbet

Vi var föräldralediga samtidigt, jag och Suzanne Reuter. Hennes pojkar var lika morgonpigga som mina, så vi hängde på låset till Konsum i Zinkensdamm när det öppnade. Vi hejade på varandra och bytte några ord. Hon såg alltid så glad och fräsch ut. Smågnolade och sjöng för sina pojkar i tvillingvagnen. Det var dagens jag-mötte-lassie.
Nu läser jag en intervju med henne, och hon är så klok. "Min identitet har definitivt inte varit skådespelerskans, utan mammans. Det är som mamma jag har sett mig, det är det jag har varit mest stolt över att vara och tyckt mest om.
... den lycka jag kunnat känna när killarna och hemmet fungerat, den har ingen känsla jag upplevt i yrket kunnat mäta sig med. Nej, ren lycka kan jag inte känna i jobbet."
De kunde varit jag som sagt det. Trots att jag har ett av världens roligaste jobb.