Jag måste säga något om Bjästa

Det mesta är sagt, men en reflektion jag gjort är: Hur kan pojkens mamma vara så övertygad om att sonen är oskyldig? Varför har hon inte istället kämpat för att han ska få hjälp?
Jag har söner. Om de skulle anklagas för våldtäkt (Gud förbjude!) så är det klart att jag skulle ha svårt att tro att det var sant. Men. Döms de i två domstolar så är de skyldiga.
Skulle det hända mig, skulle jag fortsätta älska min son, men jag skulle hata det han gjort. Och jag skulle kämpa mig blå för att han skulle få vård. Och en andra chans.
Sedan det visade sig att Hagamannen varken bodde ensam i en stuga i skogen, eller hade horn, så kan den snyggaste, trevligaste, ordentligaste pojke/man/flicka/kvinna göra vad som helst. Typ Kapten Klänning.
PS Idag var jag på ett möte där det pratades om Bjästa. Förståss. Då sa en person: "Va? Bjästa? Vad är det?" Det är fascinerande att somliga inte läser tidningar, inte ser på TV och inte lyssnar på radio. Typ Gunde Svan.