söndag 6 februari 2011

Det är väl ändå positivt med barn?

En 22-årig ung man och hans flickvän, 21 år, ska bli föräldrar i sommar. (Nej, det är inte mina barn.) De har inte fast jobb, men de hankar sig fram och det ena vikariatet brukar avlösa det andra. De bor i en etta, och de tycker det ska bli jättekul med en bebis. Men nu är det några som förfasar sig. De är ju så unga. Hur ska det gå? Ska de bo i den där lilla lägenheten? Tänk om de blir arbetslösa? Och så vidare. Jag vet inte om jag är korkad, men jag tycker det är superkul och jag är helt övertygad om att det blir bra och att allt ordnar sig.
Det är klart att man som mormor/farmor inte vill att ens barn ska få barn när de är för unga. Men OM det händer, skulle jag stötta dem till 100 procent och tycka det var roligt. Barn är ändå något positivt. Alltid. Och allt löser sig. Förr eller senare. Det kan ta lite tid, det kan vara lite besvärligt, men det ordnar sig. Få hamnar ju i rännstenen, så att säga.

7 kommentarer:

  1. Absolut, det gäller att stötta! Det finns flera i min nära bekantskapskrets vars mödrar var 19 år - och det blev folk av de barnen också... ;)

    Apropå det, såg en bra film i fredags om tonårsgraviditet "Juno". Rekommenderas!

    SvaraRadera
  2. Precis! Det finns ju inga garantier för någonting, oavsett ålder. En fördel är ju att de har mer ork än en 40-åring.
    Jag har nog sett Juno, vill jag minnas.

    SvaraRadera
  3. Jag kan inte alls tycka att de är så unga. Själv hade jag precis fyllt 21 år (med 5 dagars marginal) när jag fick mitt första barn. Visst de har inte fast arbete, det hade jag och min man, men de har ju ändå arbete i form av vikariat. Jag tycker som du, barn är alltid positivt. och det är väl bättre att vara positiv och stötta det "unga" paret än att förfasa sig och gnälla...

    SvaraRadera
  4. Tänk om alla bara kunde låta sina medmänniskor leva sina egna liv och inte ha så mycket åsikter hela tiden. Alla gör som de själva tycker känns rätt och ingen annan har med det att göra. Frågar de däremot om råd, ja då kan man ju ärligt säga vad man tycker, men så länge ingen ber om råd - då håller man tyst.

    Det kommer säkert att gå alldeles finfint för dina unga bekanta på ett eller annat sätt.

    SvaraRadera
  5. @Marie-Louise: Visst. Nu stöttar de OCKSÅ, men jag kan ändå förvånas över att de ojjar sig över huvudtaget.
    @Kristina: Precis. Men föräldrar, mor- och farföräldrar, syskon etc har nog svårt att inte ha synpunkter. Och det kan jag köpa. Övriga bör dock ge tusan i det.

    SvaraRadera
  6. Absolut, jag har full förståelse för att familjen kan ha synpunkter. Men precis som du säger, det är viktigt att de stöttar också.

    SvaraRadera
  7. Jo. Och att övriga ger tusan i vilka val folk gör. Så länge de inte skadar någon.

    SvaraRadera