Mitt jobb är stort, med många olika avdelningar, som vi kan alternera mellan. Det är fantastiskt roligt. Och intressant att se hur olika alla jobbar. En sak jag tänkt på, och ska ta upp är balansen mellan ris och ros. På det ena stället är det så här: ros, ros, ris, ros, ros. Och på det andra: ris, ris, ros, ris, ris. Vilket tror ni är roligare? Vilka tror ni gör ett bättre jobb? Den senare frågan har jag inget facit på, men jag har svårt att tro att man lyfter sig i håret och känner sig peppad att göra jobbet ännu bättre, ju mer kritik man får. Oavsett hur konstruktiv den är.
Det finns ju föräldrar (fler förr-i-tiden än nu) som tror att om man kritiserar barnen och inte slösar med beröm, så får de en revanschlust och ska visa att de kan. Jag tror det är helt galet.
PS Jag tål kritik. Jag tar gärna emot konstruktiv kritik, för att lära mig mer. Jag behöver inte särskilt mycket bekräftelse och beröm, för jag vet mitt värde ändå, men en balans mellan ris och ros, det gillar jag.
Visst är det så, får man ändå bara negativ kritik för det man gör kan man ju sluta anstränga sig - det blir inte roligt att ens försöka.
SvaraRaderaKlart man behöver ros, då känner man sig uppskattad och då vill man gärna visa igen att man kan och är bra. Får man kritik ideligen, även konstruktiv kritik, så vill man till slut inte prestera lika mycket och bra för det är ändå ingen idé. Eller ja så fungerar jag i alla fall...
SvaraRaderaLagom, balans, ying och yang :)
SvaraRaderaKloka brudar!
SvaraRadera