Hade ett intressant samtal med några kolleger idag. Alla har vi tonåringar, och vi diskuterade midsommar. Jag sa att jag nog är nykter, OM jag måste åka och hämta någon som blivit för full, tappat mobilen och plånboken. Typ. (Min yngsta är 18).
En av mina kolleger (kvinna), skulle avstå att åka till kompisars stuga, för att hennes tonåringar inte vill följa med, och hon vill inte lämna dem ensamma.
De andra två (män) tyckte vi gav upp våra liv, och lät barnen styra för mycket.
- Skulle min dotter ringa och be mig hämta henne för att hon var för full, skulle jag säga "Otur gumman, pappa har druckit två glas vin. Du får ta dig hem bäst du vill", sa den ena.
- De måste ju lära sig att ta konsekvenserna av sina handlingar, sa den andra.
Jag tycker de har en poäng på ett sätt. Men jag står fast vid mitt ställningstagande. Jag VILL att mina barn ska känna att jag alltid finns där om det skiter sig för dem. Jag vill inte gå framför och sopa, men jag vill stå bakom och ta emot dem om de faller.
Men egentligen kanske det är att curla för mycket?
PS Jag älskar ett glas vin till maten, eller för all del två. Men det är ingen stor uppoffring att avstå.
Jag håller definitivt på er som backar upp era tonåringar. Om det nu - vilket gud förbjude - skulle hända dottern till den där mannen något för att han inte kunde komma och hämta henne undrar jag hur han skulle må. Det finns gånger då sjukvård eller polis har ringt föräldrar för att be dem komma och hämta sina förfriskade ungdomar och fått sådana svar och jag kan säga att det ses inte med blida ögon.
SvaraRaderaExakt! Jag har bekanta som säger åt sina barn att inte ringa hem om de är fulla och ligger och spyr i en buske. De ska lära sig av det. Och får skylla sig själva. Och det ska vara avskräckande att veta att ens föräldrar inte kommer till undsättning. F*n trot. Jag tror de lär sig minst lika mycket om man kommer och hämtar dem. Förmodligen behöver man bara göra det en gång.
SvaraRadera