tisdag 29 juni 2010

Jag + polis = nervös

Varje gång jag ser en polis i trafiken blir jag skitnervös. Det är för att jag alltid kör för fort. Jag vet att det är dumt.
I morse såg jag dem. S**t, tänkte jag. Det var 50. Körde jag 70? Eller 80? Herregud, då tappar jag körkortet! Jag blev invinkad, stannade, började gröva i väskan efter plånboken där körkortet ligger. S**t igen. VAR är den? Puh. Jag hittade den.
Då var det min tur. Jag tryckte på knappen för att hissa ner vindrutan. S**t. Det gick inte. Jag tryckte åt fel håll.
Men till slut så. Och jag halade fram körkortet. Och fick blåsa. Det gick bra.
- Nu rullar din bil, sa polisen sedan.
S**t. Jag hade glömt både handbroms och att lägga i en växel.
Jag log lite snett.
- Det såg ju fint ut det här, sa polisen, när jag fått stopp på bilen. Ha en trevlig dag.
- Detsamma, stammade jag fram och kände det om om jag sparat 3000 spänn.
Jag borde börja tänka på mitt beteende i trafiken.
PS Jag har träffat polisen i andra sammanhang, och jag måste säga att jag är imponerad över det jobb de gör, och det lugn de behåller trots all s**t de får vara med om. Rötägg finns hos polisen, liksom i alla andra yrken. 

8 kommentarer:

  1. Hi hi, såg nog rätt skoj ut. Minns när min bästa kompis och jag var ute, hon hade nyss fått körkort och vi blev stoppade av polisen. Han bad om att få se körkortet, hon blev så nervös så hon inte visste vad hon gjorde. Hon öppnade myntfacket i plånboken, tog fram en 1-krona och lade i hans utsträckta hand. Polisen sa "Försöker du muta mig, eller?".

    SvaraRadera
  2. Ha ha. Om man blir nervös när man ser en polis ska man nog fundera över sitt beteende.

    SvaraRadera
  3. :) jag brukar spontant tänka "när drack jag alkohol senast?"

    SvaraRadera
  4. Jo, det tänker jag också. Men hastigheten kommer först ;)

    SvaraRadera
  5. Hahaha! Vilken skön historia Kristina hade! Hohoho :D

    Doris, du har aldrig åkt fast för fortkörning? Det har jag gjort, och sedan dess flackar jag alltid med blicken mellan vindrutan och hastighetsmätaren. Skulle inte förvåna mig om jag kör på någon/något bara därför.. Eeeh..

    SvaraRadera
  6. Eller hur?
    Jo, jag har åkt dit en gång. I en kamera, inte av polis. Tja, efter det var jag lite försiktig, men nu är det som glömt ;)

    SvaraRadera
  7. Aha, okej. Men det kanske är så att det inte "känns" lika mycket om det är en kamera-fortkörning? Då får man väl ett brev hem med räkning? Och man slipper skämmas på plats, stammande inför polisen.

    Haha, fy alltså vad jag kan tycka att det är pinsamt när jag tänker tillbaka på den gången jag satt där i bilen och polismannen skrev boten. Min kompis satt bredvid och försökte hålla sig för skratt när polisen sa att "Ja, du ser ju inte ut som någon som brukar köra för fort." Och jag försökte hålla med och spinna vidare på det i hopp om att han skulle låta mig gå fri (men det funkade inte).
    I verkligheten var jag dock riktigt gasglad med prövotiden nyss utgången (tack för det i och för sig, annars vet jag inte om kortet kan bli indraget igen?). Bara gasa om det är fri sikt var mitt motto ungefär.

    Men efter detta har jag dämpat mig och snarare blivit tvärtom. Visst, jag gillar fart men har också utvecklat en STOR noja att råka köra på något djur. Speciellt när man kör i mörkret och inte ser ordentligt..
    (oj, lång kommentar)

    SvaraRadera
  8. Så är det nog: att det "känns mindre" om man bara får en bot hem, än om polisen stoppar en. Jag gillar fart, och jag kör gärna fort. Och jag vet att det är korkat. Men jag har stor respekt för halka, mörker, ihärdigt regn, vägar utan viltstängsel, tätbebyggda områden och 30-sträckor. Men med bra motorväg, sommar, viltstängsel, lite trafik och bra musik har jag svårt att inte sätta plattan i mattan.

    SvaraRadera