Framför mig i kassan stod en mamma med tre barn i åldrarna 5-8, sisådär.
- Snälla mamma, kan jag få den här tidningen, frågade flickan.
- Vi får se om pengarna räcker, svarade mamman.
De räckte inte. "Men gud, barnbidraget kom ju i fredags" tänkte jag. Hon plockade bort tvättmedel och toapapper. Pengarna räckte ändå inte.
Jag kollade i min plånbok om jag hade kontanter. Det hade jag inte. Jag tänkte att jag kunde ge henne 200 spänn. Jag funderade hur hon skulle reagera. Hon skulle säkert säga "Nej, men oj, det kan jag inte ta emot". Jag skulle stå på mig. Det hann jag tänka när hon log skamset och sa:
- Oj, förlåt att det tar tid.
- Ingen fara, jag har ingen brådska, sa jag och log mitt vänligaste leende.
Hon plockade bort avocado, keso och sallad. Nu räckte det.
- Kan du väga bananerna och se om jag kan ta dem, bad kassörskan.
Det gick. Men några andra grejer i vagnen blev kvar.
Hon log mot mig. Lite röd om kinderna. Skamsen. Jag log tillbaka. Stackars henne. Stackars, stackars henne.
När jag gick grät flickan som inte fick sin tidning.
Och jag undrade varför jag inte betalade hennes varor med mitt kort. Och jag undrar hur många som har så lite pengar, tre dagar efter barnbidraget? Men jag kanske ska vara glad för att barnen fick bananer? Och jag undrar om de får duscha rumpan, istället för att använda toapapper?
Usch så ledsamt. Jag tror dessvärre att det är fler än man kan ana som har det på det där viset. Just den här tiden på året måste det vara extra tungt för många, de hör hur andra planerar sina semestrar och själva får de det inte ens att gå runt med det vardagliga.
SvaraRaderaDet är säkert så. Jag träffar många barn just nu, och de pratar om vad de ska göra på sommarlovet. Den ena ska till Turkiet, den andra till USA, den tredje till sin stuga vid havet och så vidare. Så finns det de som är tysta. Jag brukar säga:
SvaraRadera- Vet ni vad jag tycker är bäst med sommarlov?
- Näää.
- Att jag får vara hemma och sova så länge jag vill och bara vara hemma och skrota.
Då ler de tysta barnen.