Jag grät när de sa ja, när de pussades första gången, när Victoria höll sitt tal, när kungen höll sitt tal, när Olle höll sitt tal och mest när Daniel höll sitt tal. En riktig bölardag, trots att jag varken är rojalist eller särskilt intresserad av kungahuset. Det roligaste var att se kläderna och så har jag en vän som var med, så jag spanade in honom nu och då.
Men alltså: Visst LYSER det om dem? Snacka om att de verkligen älskar varandra. Jag menar: Hur mycket mod och uppoffringar krävs det inte från Daniels sida för att bli prins? Vem som helst skulle ju dra sig ur när man inser vilket påpassat, kringskuret liv man får. Så snacka om att han måste älska henne. Och hon honom. Jag säger som Daniel: Störst av allt är KÄRLEKEN!!!
Underbara Clara skriver klokt om spektaklet.
Ja herre Gud, mina tårar har flödat i dagarna två. Först på konserten dagen innan, då grät jag massvis och sedan grät jag mest hela tiden under själva bröllopsdagen. Jag är definitivt ingen royalist, men det är så väldigt rörande på något vis just för att han är den han är - en helt vanlig människa. Hade han varit en prins från något annat land hade jag nog alls inte blivit så berörd som jag blev nu. Jag hade tänkt kolla en liten stund, på själva bröllopsakten, men blev som uppslukad av tv:n och satt i många långa timmar och kollade. För mig som är fullkomligt urusel när det gäller historia var det faktiskt lite allmänbildande också, jag lärde mig en hel del.
SvaraRaderaJo, det är sant att det var allmänbildande. Men jag lyssnade nog inte så bra som jag borde ;)
SvaraRaderaJag håller med er. Tyckte om att titta fastän jag inte är royalist. Och Victoria är verkligen söt och charmig! Tyvärr verkade Daniel stel som en robot, men det är ju inget konstigt... ;)
SvaraRaderaJo. Stel ja. Men det är en bedrift att inte svimma. Och tänk att han höll sitt tal utan fusklapp.
SvaraRadera