Jag har inte problem med alkohol. Jag dricker vin för att det är gott. Ibland ett glas, ibland en halv flaska. Ibland mer. Till fest kan jag dricka bubbel, likör till kaffet, en nubbe eller en liten drink. Jag avstår väldigt ofta för att jag ska köra bil, eftersom jag bor på vischan. Det gör mig inget. Jag har lika roligt ändå. Och i många år hade jag ständig beredskap. Jag var nykter omutifallatt någon av tonåringarna/unga vuxna ville komma hem fast de sagt att de skulle sova hos en flickvän/kompis. Det hände att jag fick åka och hämta dem mitt i natten. Det gjorde mig inget. Det var ingen uppoffring och det var självklart. Lika självklart som att det varit absolut nolltolerans fram till 18-årsdagen.
Nu har jag personer i min närhet som inte kan hantera alkohol, och jag avstår gärna för att underlätta för dem. Jag har också personer i min närhet som kan hantera alkohol, men som dricker lite för mycket. Och kanske har jag en liten, liten skuld till det?
Jag har tänkt på vilken bild jag gett/ger mina barn om alkohol. Vi dricker när det är fest. Självklart. Vi dricker på helgerna, för då lagar man god mat. Är inte maten god utan vin? Vi tar ett glas vin på fredag kväll för att slappna av efter en hård vecka. Kan jag inte slappna av utan vin? Och så vidare. Mina barn har aldrig sett mig full. Men ändå. Jag har ju förmedlat till dem att alkohol är viktigt och naturligt. Hur sjukt är inte det?
Nu funderar jag på om jag ska bli nykterist. Bara för att, liksom. Som en solidaritetshandling mot dem som inte kan dricka. För att alkohol ställer till så mycket elände. Äsch, jag vet inte. Men visst är det en knepig fråga?
Usch ja, det är en mycket knepig fråga som jag nog aldrig egentligen för egen del behövt reflektera över så mycket. Men det ligger kanske något i det du säger, de där små "dryckesvanorna" kanske sänder ut signaler som kan tolkas på ett icke önskvärt sätt. Intressant...det här ska jag fundera lite mer på känner jag.
SvaraRaderaMan förmedlar ju budskapet att alkohol är ganska viktigt. Och det vill jag inte. Eller är det sunt att visa sina barn att man kan hantera alkohol? Att man inte dricker för att bli full, utan för att det är gott? Är man nykterist, är det kanske självklart vad de ska göra revolt genom: att dricka. Är man fanatisk tobakshatare, börjar de röka. Oj, va svårt...
SvaraRaderaEftersom vi lever i "spritbältet" (går genom Sverige, Finland, Ryssland eller norra Europa eller nåt), där alkoholintaget domineras av sprit, är det väl bra att försöka bryta den kulturen med vin och öl.
SvaraRaderaVill man visa att det inte är ett måste, kan man ju ha middagar och fester utan vin. (Fast inte varje gång!)
/Lillebror
Jo, visst. Men jag tycker frågan är lite knepig, och jag funderar nog något varv till innan jag bestämmer mig.
SvaraRaderaJag har tänkt mycket på det där på sistone. Jag har en släkting som är mycket långt nere i träsket just nu, en annan som jag upplever dricker mer än vad den borde, några som inte dricker alls. Jag tar själv ett glas vin eller två i månaden.
SvaraRaderaJag tackar ofta nej när det bjuds, utan särskild anledning. Jag tror att det är det som krävs. Att det inte ska anses som en uppoffring att vara nykter en kväll. Det är inget att lyfta på ögonbrynet åt att komma till oss på lördagsmiddag utan alkohol.
Sedan kan de gånger jag och min Sambo druckit hemma med oss själva räknas på ena handens fingrar.
Jag gillar din blogg. Den är tänkvärd!
Tack snälla du! Vad roligt att du tycker mina tankar är tänkvärda. Och så klokt du resonerar!
SvaraRadera