onsdag 14 december 2011

Är empati förbehållet kvinnor?

Jag är sjukskriven pga utmattning. Jag gillar att vara rak och ärlig i möjligaste mån, så jag skrev ett mejl till mina kolleger (ca 20 st, 50/50 män och kvinnor) där jag berättar om min utmattning. Jag får varma, generösa, snälla mejl, samtal, SMS och telefonsamtal från alla kvinnor. Och från en man. Han är min chef.
Det är intressant, och som pojkmamma känner jag ett extra stort ansvar att träna mina söner på att prata om känslor. De är mjuka, snälla, varma, omtänksamma, gulliga och rara - helt objektivt ;) så jag hoppas jag lyckats. Men hur är det med grabbarna födda på -50-, -60- och -70-talen?
Jag vet att mina manliga kolleger inte är känslokalla, tvärtom, och jag är säker på att de tänker "nä men oj vad tråkigt att hon är sjuk, va jobbigt". Men varför mejlar de inte en rad, eller skickar ett SMS med "Krya på dig"? Missförstå mig rätt, jag är inte ute efter sympati, jag tycker inte att de är dåliga, jag tycker bara det är så intressant om man sätter på sig genusglasögon här.

4 kommentarer:

  1. Men vad trist att du är sjuk! Krya på dig och ta hand om dig!

    Jag har aldrig tänkt att det kan vara på det viset, att män inte visar medkänsla/empati på samma vis som kvinnor - konstigt. Men kanske är det så, att de inte fostrats till att prata om känslor på samma sätt som tjejer har och det är ju jättetrist.

    Kramar från mig till dig och ta det nu lugnt i jul och så får vi se till att träffas här framöver.

    SvaraRadera
  2. Tack snälla!
    Jag tror att det är så att de inte fostras till att prata om känslor. Eller jag tror inte, jag vet. Det är synd.
    Jepps, vi måste ses snart!

    SvaraRadera
  3. Först: JA! Du har lyckats! finns inga finare, varmare, omtänksammare och snällare pojkar än dom 3! :-)
    Intressant fundering och varför är det så? Men jag är säker på att det blir bättre och bättre.

    SvaraRadera
  4. Tack söta du!
    Jag tror också det blir bättre och bättre. Om nu skolan tar sitt ansvar och tränar pojkarna i att prata känslor. Hemma är det viktigt, absolut, men i skolan där det ofta uppstår konflikter och andra jobbiga situationer, är det ännu viktigare att träna grabbarna i att prata om känslor. Och gråta.

    SvaraRadera