Jag har ganska många vänner som har barn som bloggar. Det är jättekul. Jag tycker det skulle vara underbart om mina barn bloggade. Det kanske de gör (men jag tvivlar), utan min vetskap. Men det jag tycker är konstigt är att föräldrarna inte läser sina barns bloggar. Jag gör det ibland, när jag slösurfar, men jag följer ingen av dem.
Häromdagen kommenterade jag (muntligt alltså, i AFK-livet) ett inlägg av en tonåring till hennes mamma, min kompis.
- Jaha, där ser man, sa hon. Ja, nu var det länge sen jag var in där. Jag ska skärpa mig.
En annan sa:
- Jag har sagt till min dotter att vi bor i samma hus och ska prata med varandra. Jag har ingen lust att kommunicera med henne via en blogg.
OK, det kan jag förstå. Men LÄSA kan man väl? Och har barnen gett sin bloggadress, vill de ju att man SKA läsa.
De är ganska utelämnande, kan jag säga, de här tonåringarna. Och har bilder där de både är lättklädda och har alkohol i näven.
Det är ju ingen fara, tänker väl tonåringarna. Morsan och farsan läser ju i alla fall inte.
Jag är alldeles för nyfiken för att låta bli!
SvaraRaderaEller hur? Och jag tycker inte att det bara handlar om det, utan att man vill veta vad de tycker och tänker. Ibland är det ju lättare för dem att skriva än att prata.
SvaraRaderaFöräldrar kanske inte läser barnens bloggar för att de inte vill veta vad de gör och dricker på helgerna. "Det man inte vet om mår man inte dåligt av." Och så kan de fortsätta skryta på vuxenkafferepen om hur fina, duktiga, ordentliga barn de har.
SvaraRaderaMen jag håller med dig. Förstår inte heller varför de inte bryr sig mer. Dåligt.
Så kan det säkert vara, Lisa. Klokt tänkt. Det där skrytet är verkligen problematiskt, kan jag tycka. Den som har barn med bäst betyg (typ) vinner. Och vi som har barn som strular sitter tysta.
SvaraRadera