Insatser för missbrukare lönar sig

Det är en stor tragedi för missbrukare, och anhöriga, när de är aktiva i sitt missbruk. Ändå är det så svårt för många att få vård. En av tio får den vård de borde! Tänk om samma siffra gällde för hjärtinfarkt? Eller benbrott? Jag fattar inte det. Om inte samhället kan se de personliga vinsterna, borde de räkna ekonomiskt. En aktiv heroinist kostar 6 000 kronor/dygn. Stölder, omhändertagande av barn, rättsprocesser, akutvård, socialbidrag och cirka 145 andra kostnader ryms i det beloppet.
En vårdplats kostar 1 000-2 000 kronor per dygn. Hur svårt kan det vara att förstå vad man ska satsa på?
Källa: DN (men personligen är jag skeptisk till Metadon. Man ersätter ett beroende med ett annat, men jag kan för lite för att uttala mig kategoriskt.)

Rolig lista två

Vad gjorde du kl 08 imorse: Läste manus.
Vad gjorde du för 15 min sedan: Kom hem från ett möte.
Det sista du sa högt: Hallå! (När jag kom hem)
Det senaste någon sa till dig: "Kommer du hem sent i morgon också?"
Vad har du druckit idag: Kaffe, vatten.
Vad var det senaste du åt: En bulle på mötet.
Vad var det senaste du köpte: En kofta och en tröja. På rea.
Vad är det för färg på din ytterdörr: Blå.
Vad är det för väder hos dig? Ganska bra.
Godaste glassmak? Pecannötkola.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Nä.
Sover du tungt? Ja, ibland.
Drömmer du mardrömmar: Ibland.
Trivs du med ditt jobb: Ja.
Favoritklädsel: Klänning.
Favoritlåt just nu: Kommer inte på nån.
Vad ser du om du tittar till höger: En lägda och skog.
Vad gör dig glad just nu: Att jag har min familj.
Vad ska du göra härnäst: Läsa en och annan blogg och sedan gå och sova.
Humör just nu: Glad. Var på ett möte som gjorde mig glad.
Favoritgodis: Söt lakrits.
 Kläder just nu: Nattlinne.
Sommarplaner? Sistaminuten nånstans. Föräldrarnas stuga. Hemma. Kanske Västkusten.
Hur många kuddar sover du med: En platt.
Spelar du något instrument: Nej. Eller jo, kan klinka piano efter noter halvtaskigt.
Morgon eller nattmänniska: Morgon.
Vad är viktigast för dig: Min familj. Alltid. Alltid.
Är du kittlig: Ja och jag får nästan panik om nån kittlar mig. Jag blir jättearg, och det vet alla, så jag slipper.
Snarkar du: Ja. Mycket. Trots att jag sover på mage.
Stjärntecken: Stenbock.
Äckligaste insekten: Alla.
Längtar du mest efter just nu: Helgen, sömn, sol och värme.
Höger eller vänsterhänt: Höger.

Om att ta ansvar för andras barn

Det är 13 års åldersgräns på Facebook. Det tycker jag är bra. Men jag är vän med en 10-åring. Jag ville inte neka när han frågade. Men det är hämmande. Igår skrev jag om att jag aldrig knarkat. Det hade varit värre om jag skrev ATT jag knarkat, men det känns inte helt schysst att en 10-åring ska läsa om sådant. Kom jag på efteråt. Allt fattar de ju inte heller. Men det som är konstigt, är ju att inte hans föräldrar tar ansvar! Det är ju inte för inte, som det är en åldersgräns. Så jag tror banne mig jag skriver vad jag vill. Eller..?

Rolig lista

som jag hittade hos Madredetres
Jag ser: oftast ljust på framtiden.
Jag har: för lite tålamod.
Jag längtar: efter sommar, sol och värme.
Jag vill: att det ska gå bra för mina barn.
Jag kan: lite om mycket.
Jag ska: snart bestämma hur jag ska bo.
Jag gråter: så fruktansvärt lätt så det är besvärligt ibland.
I morgon: blir det dubbelspännande.
Nästa vecka: vet jag mer än jag vet denna vecka.
Jag får: det jag ger.
Jag tjatar: allt mindre med åren.
Jag skäms: över att jag gjort människor illa. Men jag försöker be om ursäkt.
Jag borde: ta tag i mitt motionerande.
Jag sparar: på möten med människor.
Jag tror: att allt ordnar sig.

Livet är fyllt av beslut

Aftonbladet eller Expressen? Kött eller fisk? Eller det vi nu står inför: flytta eller bo kvar? Jag veeeeeet inte. Bor vi kvar, bor vi billigt. Och bra, men onödigt stort. Vi gillar att resa och det har vi då råd med. Flytta till Drömhuset med stort D? Det blir dyrare, vi kan inte resa så ofta. Flytta till en lägenhet och köpa en sommarstuga? Vi får miljöombyte och både stadsliv och lantliv. Det är härligt. Men det blir också dyrare och vi kan inte resa så ofta.
Jag vet. Det är dagens I-landsproblem. Men jag våndas. Usch vad jag våndas.
Någon av er, kloka, som har ett facit? Som kan säga "Gör så här". Tack på förhand!
PS Säg inte "följ ditt hjärta" för jag vet inte vad det vill.

Tycker du det är kul med alkohol? Se upp!

Hörde på radion i morse om en forskning som visade att "... de med alkohol i släkten upplever alkoholen som mer energigivande, blir mer pratsamma, gladare och några upplever även eufori av alkoholen...risken är att om en person som upplever alkohol mer positivt utsätts för trauma kan det kanske göra att de kommer att börja dricka mer."
Intressant!
Och det är klart att det är härligt att supa och knarka. Också. Ibland. Vore det enbart äckligt skulle ju ingen göra det. Sedan att det kan gå över styr är en annan sak.

Om konsten att ge och ta kritik

Jag kanske har skrivit om det förut. Nåja, det tål att upprepas. Min vetenskapliga studie säger att de som har svårast att TA kritik, är väldigt snabba på att GE kritik. Jag undrar varför.De tankarna fyller min hjärna.
Kritik är svårt. Både att ge och ta. Jag övar. Det är liksom enda sättet.

Människor på gatan är inte hundskit

Gert Fylkins syster söp ihjäl sig. Det är tragiskt. Men det är så fint att han säger.
"Jag har sett baksidan. Och jag vet att alla människor har haft ett liv, man får inte betrakta dem som hundskit bara för att de sitter på gatan". 
Exakt så är det! Alla har varit söta, små bebisar som varit älskade. Många av dem har varit gifta, har barn, har haft fast jobb, villa, bil och så vidare. En del har en trasig bakgrund, men verkligen inte alla. Oavsett vad de varit med om, och varför de hamnat i rännstenen, så ska de mötas med respekt och behandlas så schysst det går.

Jag har svårt att uppröras

Sju anställda på Försäkringskassan har varit i Las Vegas på kurs. Det gick lös på 112 000 kronor. Det blir 16 000 per anställd. Det är väl inte så mycket för en fyradagars kurs, som de är nöjda med? Det som sticker i ögonen är ju att de åkte till Las Vegas. Hade kursen varit i Stockholm, Malmö eller Kiruna för samma peng, hade ingen reagerat.
Jag var i London på kurs en gång. Det blev billigare än motsvarande hade blivit i Stockholm. Vi hittade billiga flygbiljetter och billigt hotell. Det gjorde vi inte till, och i, Stockholm. What´s the problem, liksom?

Tänk vad allt är relativt

Jag är ju en avundsjuk typ. Men jag har träffat några personer på senare tid, som haft och har det riktigt, riktigt tufft. Det är ett under att en del av dem lever. Ändå var de så tacksamma. Kanske just därför? Men jag blev omskakad och berörd, och känner mig nu så oerhört tacksam. Himmlars, vad jag har det bra. Riktigt, riktigt bra. Jag har min skit och mina bekymmer, men i det stora hela har jag det så bra. För allt är relativt. Och det kunde ha varit så mycket värre. Jag lägger avundsjukan på hyllan och gläds åt det jag har, och slutar sukta efter det jag inte har.

Om att ge goda råd eller inte

Jag är expert på att ta på mig "fixarmössan" om någon har bekymmer. Jag är expert på att komma med goda råd, och jag vet alltid hur alla andra ska göra. Men hur smart är det? Tänk om de bara vill prata? Och vill att jag ska lyssna? De kanske inte alls förväntar sig att jag ska komma med goda råd?
Jag har tänkt en del på det, och därför lyssnat mycket, och inte kommit med så många goda råd. Och mina vänner verkar nöjda. Ingen har bett om råd. Men jag blir så frustrerad. Jag som är så smart ;) och vet hur de borde göra, ska jag bara vara tyst? Och är det alltid så att man BER om goda råd?
I dag pratade jag med en kär, kär vän. Jag lyssnade länge. Avbröt inte. Lät henne prata. Men till slut kunde jag inte låta bli. Det var så uppenbart vad hon borde göra. Så jag gav henne goda råd. Hon blev nöjd.
Men usch va svårt. Hur ska jag göra nästa gång? Kanske fråga "Vill du att jag ska säga vad jag tycker att du ska göra?" Jamen det kanske är en bra modell? Jag provar den!
Ha ha, jag löser mina problem medan jag skriver.

Om att dricka eller inte dricka

Jag har inte problem med alkohol. Jag dricker vin för att det är gott. Ibland ett glas, ibland en halv flaska. Ibland mer. Till fest kan jag dricka bubbel, likör till kaffet, en nubbe eller en liten drink. Jag avstår väldigt ofta för att jag ska köra bil, eftersom jag bor på vischan. Det gör mig inget. Jag har lika roligt ändå. Och i många år hade jag ständig beredskap. Jag var nykter omutifallatt någon av tonåringarna/unga vuxna ville komma hem fast de sagt att de skulle sova hos en flickvän/kompis. Det hände att jag fick åka och hämta dem mitt i natten. Det gjorde mig inget. Det var ingen uppoffring och det var självklart. Lika självklart som att det varit absolut nolltolerans fram till 18-årsdagen.
Nu har jag personer i min närhet som inte kan hantera alkohol, och jag avstår gärna för att underlätta för dem. Jag har också personer i min närhet som kan hantera alkohol, men som dricker lite för mycket. Och kanske har jag en liten, liten skuld till det?
Jag har tänkt på vilken bild jag gett/ger mina barn om alkohol. Vi dricker när det är fest. Självklart. Vi dricker på helgerna, för då lagar man god mat. Är inte maten god utan vin? Vi tar ett glas vin på fredag kväll för att slappna av efter en hård vecka. Kan jag inte slappna av utan vin? Och så vidare. Mina barn har aldrig sett mig full. Men ändå. Jag har ju förmedlat till dem att alkohol är viktigt och naturligt. Hur sjukt är inte det?
Nu funderar jag på om jag ska bli nykterist. Bara för att, liksom. Som en solidaritetshandling mot dem som inte kan dricka. För att alkohol ställer till så mycket elände. Äsch, jag vet inte. Men visst är det en knepig fråga?

Kampanjen mot självmord gav resultat

Är det inte fantastiskt? Sajten som gav tips om hur man tar livet av sig, är nu stängd. Hurra! Mymlan gjorde mig uppmärksam 
Förtydligande: Jag är FÖR yttrande- och tryckfrihet, och kampanjen gick inte ut på att släcka den sajten. Den gick ut på att hjälpsidor för att förhindra självmord kom högre upp i Google, än sajten som kom med tips på hur man tar livet av sig.