onsdag 6 april 2011
Jag, en insamlare
Barnen slutar skolan och fröken ska få en present. Vem samlar in pengar från alla föräldrar? Jag. Får in i bästa fall 300 kronor av 400 möjliga. En kollega på jobbet fyller år. Vem samlar pengar till en present? Jag. Får in 200 kronor av 400. Så där kan jag hålla på. Men i denna stund bestämmer jag mig: Det får vara slut på detta! Aldrig mer ska jag hålla i en insamling. Så lätt var det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Å vad jag känner igen mig. Jag avskyr att sitta på de där föräldramötena och någon frågar "Vem kan hålla i det?", det är alldeles knäpptyst och då skäms jag till slut och anmäler mig som frivillig. Jag tror att varför du är den som blir både sammankallande och insamlande är för att du har snabbt till handling, andra funderar, gruvar sig, väntar på att andra ska fixa etc. Bra att du säger stopp!
SvaraRaderaPrecis! Men nu ska jag knipa igen min käft, sitta på händerna, titta i bordet och bara andas. Tills någon annan säger "Ja men ok då".
SvaraRadera