Jag är bra på att lyssna och behålla förtroenden. Antar jag. Därför får jag ofta veta mycket. Typ så här: A berättar något om B. Jag lovar att inte föra det vidare, för det är tunga grejer. Så kommer B till mig och berättar den här tunga saken. Då måste jag ju låtsas som om jag vet något. Jag gör det nog bra, för jag hamnar hela tiden i sådana här situationer. Det känns inte helt 100 att ljuga, eller undanhålla sanningen. Men jag gör mer skada om jag skulle säga "Nä men vet du att det där visste jag redan, för det har A berättat". Det vore förfärligt och skulle ställa till med saker som jag inte ens vill tänka på.
Ibland har jag tänkt att jag kan säga åt A "Berätta inget till mig om någon annan som jag inte får föra vidare", men det vore också grymt. När A gör det, är det för att det tynger honom/henne. Och det är klart jag upplåter mitt öra åt en vän i nöd.
Sedan ska jag inte sticka under stol med att det är intressant att få en historia från två olika synvinklar.
Kanske skulle bli medlare? I FN? Hur svårt kan det va?
Jag tycker sånt där är lite jobbigt och min mardröm skulle vara ifall jag spelar så där förvånad när B berättar det A redan sagt och så säger B "Men det visste ju du redan för A har berättat för mig att hon har sagt det till dig".
SvaraRaderaJa men gu, det har jag inte ens tänkt på! Huvva.
SvaraRadera