Eller lite i utkanten av det. Jag läser några bloggar med utlandsbosatta svenskar. Jag har själv bott utomlands och jag har vänner som gjort/gör det. Hur det funkar? Jo, nu ska ni få höra: Vi bosätter oss nära varandra, gärna i samma kvarter, typ "Svenskkvarteret". Vi håller benhårt på traditioner och äter sill och lax till påsk, jultomten kommer på julafton, inte juldagen, vi dansar runt en midsommarstång, vi åker många, många mil till Ikea för att köpa kaviar och knäckebröd och så vidare. Vi gör till och med MER än vi gör i Sverige, när det gäller traditioner. Och framförallt: vi umgås mest med varandra, eller åtminstone väldigt mycket. Det är självklart att prata svenska hemma och vi läser svenska böcker för barnen och de får se svenska filmer. Och så vidare.
Varför ifrågasätter vi dem som flyttar till Sverige och bosätter sig nära varandra? Håller på sina traditioner, äter sin mat som de är vana vid och umgås med sina landsmän? Det har jag aldrig förstått.
Kanske därför att vi anser oss lite finare än alla andra - och att det vi gör är det enda rätta.
SvaraRaderaFörmodligen. Det är sorgligt. Och utlandssvenskar är ofta så...ja, de gör allt det här helt oreflekterat. Jag med. När det begav sig.
SvaraRadera