Jag och Maken har hängt ihop i 24 år. Vårt äktenskap har gått upp och ner, och just nu är det upp. Faktiskt riktigt bra. Men vi har skilda sovrum.
Det började när jag fick hosta, och hostade halva nätterna. Maken tog sin kudde och la sig i gästrummet. Och där har han stannat. Trots att jag slutat hosta för länge sedan. Det är min idé, men även han trivs.
Jag kan läsa hur länge jag vill. Jag slipper vakna av hans väckarklocka om han börjar jobba före mig. Jag slipper ligga sömnlös och putta på honom när han snarkar. Och vice versa.
Vi hälsar på varandra ganska ofta ; ) men när det är sovdags går var och en in till sig.
Men detta möts av nästan chockade reaktioner. Nu struntar jag i det, men jag undrar varför det anses så konstigt?
Jag tycker inte alls att det är konstigt, för här hos oss är det likadant. Vi har inte kunnat sova i samma rum på snart 9 år och det beror på makens högljudda snarkande. Och jag ska faktiskt erkänna att jag tycker att det är skönt med eget sovrum, precis som du säger kan jag läsa hur länge jag vill och ingen stör mig under natten. Men visst verkar omgivningen tycka att det är konstigt.
SvaraRaderaJag undrar varför omgivningen tycker det är konstigt. Eller det kanske bara är ovanligt? I alla fall bland människor i vår ålder? Att 70+:are har det, ses som mer "normalt".
SvaraRadera