tisdag 23 mars 2010

Vad är det för fel på papporna?

Varför vill de inte vara hemma med sina barn? Jämställdhetsbonus har blivit en flopp. Det finns bara ett sätt: lagstifta om hälften var! Och tips nummer två till alla kvinnor: Då blir det ännu viktigare att ni väljer rätt man. Förresten, hade ni gjort det från början, så hade ni delat.
Häpp vad jag stack ut hakan här då.

4 kommentarer:

  1. Här kan jag nog inte riktigt hålla med dig. Jag tror inte att det i alla avseenden är papporna som är bovarna utan att vi dels inte kommit så långt i löneutvecklingen för kvinnorna och dels det inkomsttak som finns när det gäller föräldrapenning. Det kan innebära en förlust på många tusentals kronor varje månad om den som tjänar mest i familjen ska vara hemma med föräldrapenning.

    SvaraRadera
  2. Jo, visst kan det vara så för många, men inte för alla. Och tjänar man såpass mycket kanske man kunde prioritera sitt barn 9 månader? Sedan finns det också kvinnor som inte vill släppa in papporna, men varför står de inte på sig och tar sin rätt?

    SvaraRadera
  3. Det tycker jag är det konstiga, varför står inte papporna på sig mer? Varför vill man inte umgås med sina barn, vara en del av deras uppväxt mer än efter kl 17 och på helgerna? Finns ju även undersökningar som visar att familjer där man delat relativt lika på föräldraledigheten är mer jämställda än andra, man delar mer på hemarbete osv. Männen har fått ta del av barn och hemarbete en längre period än två månader han är pappaledig samtidigt som mamman har semester en del av den tiden (om jag ska hårddra det).

    Ett stort hinder är naturligtvis ekonomisk, ett första hinder. Ett andra hinder är vår syn på föräldraskap, familjen. Ibland slentrianmässigt att kvinnan ska vara hemma för det är ju naturligt. Visst amning, men efter 6 månader är det ju även annan man som gäller eller?

    SvaraRadera
  4. Precis. Och jag tror alltför många skyller på ekonomin, utan att räkna.

    SvaraRadera