Det är fruktansvärt att sjuka jagas med blåslampa för att till varje pris jobba. Som fallet vi såg på UG. Jag fattar det inte riktigt. Det är ju inte precis arbetskraftsbrist.
Å ena sidan.
Å andra sidan håller jag med Hanne Kjöller. Vem blir friskare av att gå hemma och grubbla och känna efter hur dåligt man mår? Jag skulle inte bli det.
Under en period blev jag erbjuden sjukskrivning, men jag fick panik vid blotta tanken. Jobbet var min livlina, min frizon där allt var som vanligt.
Inte är det enkelt. Inte det här heller. Men vem har sagt att livet är enkelt?
Felet är väl att man verkar ha lite svårt att se till individen. I vissa fall tror jag absolut att en del behöver bli lite "pushade" till att bege sig ut i arbetslivet igen. Men i många fall handlar det om mycket sjuka människor som helt krasst är för sjuka för att kunna arbeta. Att inte läkarkåren har gått ihop i en massprotest är för mig en gåta när deras yrkeskunnande ej tas i beaktan och ifrågasätts konstant. Att en läkare på FK kan friskförklara en person han/hon aldrig sett, trots att behandlande läkare som känner patienten väl anser att det enda som finns är sjukskrivning är helt absurt i mina ögon.
SvaraRaderaPrecis! Det där med läkarna är intressant. Att de inte protesterar högre? Och skriver bättre intyg?
SvaraRadera