söndag 17 januari 2010

Jag fattar. Känns det som.


Sällan man ser så engagerade journalister på tv. Det träffar magen.

2 kommentarer:

  1. Usch, det går en rysning genom hela kroppen. Sån himla tur att de finns de där journalisterna som kan förmedla det de upplever för oss. Efter att ha sett hovreportern från Svensk damtidning tala som om han har det viktigaste jobbet i världen och sedan den här mannen gör att jag har lärt mig att det är skillnad mellan journalist och journalist.

    Undrar jag hur den här killen mår sedan när han kommer hem, krävs nog en hel del bearbetning av allt elände han fått se.

    SvaraRadera
  2. Riktig iakttagelse: det ÄR skillnad på journalist och journalist! Jag tror att SVT är ganska bra på att ta hand om dem som varit med om svåra saker. Mycket hänger nog på hans närmaste chef. Och på honom själv. Som vanligt.
    Jag funderar över hur journalister och hjälparbetare bor. Var får de sin mat? Sitt vatten? Sina kläder tvättade? Osv. Det måste de ju få, för att orka/kunna jobba.

    SvaraRadera