söndag 31 januari 2010

Ebba gick för långt, tycker Lena

Jag började på  Ebba Lindsös bok "Livet, makten och konsten att våga vara sig själv" idag. Jag har hunnit ungefär halvvägs. Jag blev förvånad över att hon är så öppenhjärtig. Jag har sett intervjuer där hon berättar att hon låtit sina barn läsa den, och de har sagt OK till att hon ska ge ut boken. Men hon har uppenbarligen inte frågat sina fd bonusbarn. Inte så konstigt kanske, för de är så små. (De är inte små, läser jag nu. De var små när de träffades.) Desto större anledning att lämna dem utanför.
Nu har bonusbarnens mamma rutit ifrån. Ordentligt.
Men jag bara undrar: Lider inte barnen mer skada nu, när deras mamma luftar sin ilska offentligt? Hade det inte varit bättre för barnen, om Lena och Ebba träffats och skött detta mellan fyra ögon?

4 kommentarer:

  1. Hej Doris,
    Det vi har tagit mest skada av är att hängas ut av Ebba, utan att bli tillfrågade eller ens ha fått chansen att läsa boken. Det är fantastiskt att ha en mamma som ställer upp på oss.

    Jag har givetvis läst boken, vad som är sant och inte får Ebba stå för men med tanke på att hon "hängde" ut oss så ska nog hela boken läsas kritiskt.

    // Ett av "bonusbarnen"

    SvaraRadera
  2. Hej Michelle! Tack för att du hörde av dig. Jag tycker det är jättetråkigt att ni känner er uthängda. Det kunde verkligen ha skötts på ett bättre sätt. Om de raderna i boken hade tagits bort, hade det inte gjort någon större skillnad för mig som läsare. Så lite text, och så stor skada. Allt gott till dig!

    SvaraRadera
  3. Ibland undrar man vad det är som gör att vissa klarar sig med ros alltmedan andra klarar sig med ris. Nån, tror det var på Newsmill, ja, Unni D, menade att det hade med genre att göra, men vad bryr sig ett bonusbarn om genre, fiktion eller dokument. Man får hänga ut om man kallar det litteratur alltså. Öppna vendettor i medierna mellan två offentliga personer med ganska mycket makt, eller åtminstone vana vid ett tolknignsföreträde speglar för mig dessa båda damers olust att bli körd över till allas beskådan. Att tappa ansiktet tror somliga vi har en biologisk aversion emot. Det kan va så.

    SvaraRadera
  4. Mrs S: Ja du, jag vet inte hur det kommer sig att en del kommer undan och andra inte. Och ingen vill väl tappa ansiktet? Men jag vidhåller att jag tror att alla mått bättre om de pratat ut, istället för att skriva offentligt om det. Men jag VET inte.

    SvaraRadera