En gång diskuterade jag och min då 20-årige son, vad vi skulle göra om vi hittade pengar i en byrå som vi köpt secondhand. Vid vilken summa vi skulle gå tillbaka till butiken och lämna igen pengarna?
"1 000 kronor", tänkte jag, men hann inget säga som tur var. Han landade på 300 kronor!
- Det är ju jättemycket pengar, sa han.
- Ähum... jo... ja... kanske det.
- Ja inte för dig, men tänk om det är en fattig student som jag.
- Jo, det är klart.
- Och secondhandaffärer ägnar ju sig åt välgörenhet. Då kan ju de få pengarna om ingen efterlyser dem.
Tänk att jag närt så kloka barn vid min barm.
Läs detta. Man blir glad.
PS Städerska på mitt jobb hade hittat en tjuga som hon skrev en lapp på "Upphittad vid entrén". Den ligger fortfarande kvar där hon la den. På måndag ska jag ge den åt henne.
Det är en riktig samvetsfråga det där. Jag känner en som för många år sedan städade på flyget i en stad i Sverige. På toaletten, bakom toalettstolen, hittade hon ett mycket tjockt kuvert - fullt med tusenlappar. Hon stod med kuvertet i sina händer en lång stund och funderade, men gick sedan och lämnade in det. Hon förstod ju att de där pengarna förmodligen var ganska olagliga pengar, kanske betalning för någon knarkaffär, men samvetet sa att de skulle lämnas in. Ingen kom och efterlyste pengarna och pengarna tillföll Luftfartsverket eftersom hon i egenskap av personal hittat dem. Surt.
SvaraRaderaSurt att hon inte fick något! Men jag förstår att hon lämnade in dem - man ska kunna se sig i spegeln varje morgon utan att få ont i magen. En gång hade vi chans att tjäna svarta pengar på ett lägenhetsbyte. Men vi gjorde det inte. Trots att "alla" andra gjorde det. Visst hade det suttit fint med pengarna, men jag har sovit med gott samvete. Det är det värt.
SvaraRadera