Jag läser på flera bloggar om majterrorn. Det är föräldrar som känner sig så stressade över alla utvecklingssamtal, dagismiddagar, gympaavslutningar och så vidare.
Jag har tre barn, och jag föreslog aldrig grötmiddagar vid jul eller grillpartyn på våren. Det gjorde föräldrar med ett barn. Men jag, och eller Maken, deltog på alla. Hur många öppet hus, föräldramöten, utvecklingssamtal, skolgårdsstädningar och andra aktiviteter kopplade till ungarna, som jag bevistat, vet jag inte. Många var det.
Men aldrig att jag tyckte att det var SÅ besvärligt som "dagens föräldrar" tycker. Det beror nog på att jag och Maken inte gjorde karriär samtidigt, när barnen var små.
Som ettbarnsförälder kanske jag inte ens borde uttala mig i frågan, många skulle nog avfärda mig just av den anledningen. Men det gör mig ont att se att så många inte har tid med allt som följer med när man har barn, att de mår dåligt över att "offra" tid av sitt arbetsliv för deras skull. Barnen är väl ändå det viktigaste vi har och därmed borde också den tid vi spenderar med dem vara oerhört betydelsefull. Jag hoppas bara att dessa upptagna föräldrar inte förmedlar sin frustration över detta till sina barn!
SvaraRaderaPrecis! Och tiden med småbarn, och skolbarn, är så kort. Dessutom kommer den aldrig tillbaka. Det man "investerar" i tid i sina barn, har man igen. Det är jag helt säker på. Kvalitetstid är bullshit. Det är bara kvantitet som räknas. Vem skulle ångra att de spenderade mycket tid med sina barn? Vem ligger på dödsbädden och tänker "Varför gick jag inte till jobbet den där måndagen?"
SvaraRadera