Jag har haft några heta diskussioner med kolleger, vänner och bekanta om barn ska få ledigt från skolan eller inte, för att resa. Jag tycker inte det, inte någon längre tid i alla fall.
- Vilken tur att du inte är rektor, brukar de säga.
Jag tycker skolan är viktig. Det ska lärare och skolledning markera och inte ge ledigt för att folk ska resa.
- De lär sig jättemycket på att resa, säger mina motståndare.
Visst. Men skolbarn är så mycket lediga - då kan de resa.
- Men det är så dyrt på loven.
Visst. Men då kanske man "bara" kan åka två veckor till Thailand, och inte sex. Eller "bara" vartannat år.
- Mina barn är sjuka så sällan, och dessutom har de lätt för sig i skolan.
Visst, men var ska den gränsen dras i så fall? Du är duktig i skolan, du får åka. Men inte du, för du har varit sjuk så ofta. Det blir ju helt absurt.
Skolverket säger att problemet blir allt större. Föräldrar som får nej till ledigt, struntar i det och reser ändå. Vad säger de till sina barn?
- Äsch, skolan är inte så viktig.
Då så, tänker ungen som börjar 7:an med att skolka.
Håller helt och hållet med. Nu är det ju så att rektorn ska bevilja ledighet även om det endast gäller en dag och de säger också att de är hårdare med godkännandet av ledigheter. Men jag tycker inte det verkar vara några större problem att få ledigt ändå, för det är många i dotterns klass, och omgivande klasser, som får ledigt både en, två och tre veckor för utlandsresor lite nu och då.
SvaraRaderaMina barn har alltid hängt med bra i skolan och varit en hel del lediga pga deras sjukdomar men också någon gång för att åka på semester. De signaler jag givit till dem är att de ska läsa in det de missat. På en resa satt båda med sina läxböcker flera timmar under semesterresan. Så jag tror att det fungerar och vill inte ha överförmynderi i onödan.
SvaraRaderaVänder mig emot att behandla alla efter samma mall. Det är bara att acceptera att vi alla är individer med olika förutsättningar och behov.
Jag förstår hur du tänker, men jag vänder mig mot att föräldrar "tar lov utan lov". Det är många som struntar i att lärare och rektor säger nej, och åker i alla fall. Och lärare vittnar om att fler elever behöver stöd för att de missar så mycket i skolan pga sina resor. Det tycker jag är absurt. Och det blir väldigt svåra gränsdragningar för lärare/rektorer om de inte ska behandla alla efter samma mall. Vilka är tillräckligt duktiga och får åka? Du är inte ensam om din åsikt, och jag har full respekt för den. Men jag står fast vid min åsikt. Tur att inte jag är rektor på dina barns skola ;)
SvaraRaderaJag tror att vi ska börja prata mer klarspråk om att den som är svag i skolan eller har olika handikapp behöver arbeta mer för att uppnå de mål som alla ska uppnå. I en synvända kring detta skulle vi kunna godkänna ledigheter för elever som har lätt för sig i större utsträckning. Vi behöver skapa en skola med större valfrihet även för de svaga men får inte blunda för att de minimål samhället ställer upp för alla innebär en mycket större svårighet och mer arbete för vissa.
SvaraRaderaHmmmm. Jag håller med på ett sätt, men det blir ju supersvåra gränsdragningar. Jag är benägen att tycka att princip får gå före person. Men så är jag inte rektor, heller.
SvaraRadera