Ebba gick för långt, tycker Lena

Jag började på  Ebba Lindsös bok "Livet, makten och konsten att våga vara sig själv" idag. Jag har hunnit ungefär halvvägs. Jag blev förvånad över att hon är så öppenhjärtig. Jag har sett intervjuer där hon berättar att hon låtit sina barn läsa den, och de har sagt OK till att hon ska ge ut boken. Men hon har uppenbarligen inte frågat sina fd bonusbarn. Inte så konstigt kanske, för de är så små. (De är inte små, läser jag nu. De var små när de träffades.) Desto större anledning att lämna dem utanför.
Nu har bonusbarnens mamma rutit ifrån. Ordentligt.
Men jag bara undrar: Lider inte barnen mer skada nu, när deras mamma luftar sin ilska offentligt? Hade det inte varit bättre för barnen, om Lena och Ebba träffats och skött detta mellan fyra ögon?

Ljuga eller inte ljuga - det är frågan

Den som säger att h*n aldrig ljuger, ljuger. Jag har läst någonstans att vi ljuger i genomsnitt sju gånger per dag. Det låter lite mycket, men räknar vi in alla nödlögner och "momsandet" (vi drar bort eller lägger till), så kanske det stämmer.

När ska man ljuga och när ska man låta bli? Till mina barn har jag sagt:
- Om du talar sanning, behöver du aldrig komma ihåg vad du har sagt.
Det är bra.

Häromdagen ville min kollega gå ut och ta en öl. Visst följer du med, frågade han.
Det enkla hade varit att säga:
- Det hade varit supertrevligt, men jag kan inte för.... och så hade jag dragit till med en nödlögn.
För att han inte skulle tro att jag inte gillade honom, eller något annat. Han skulle inte behöva bli besviken.
Istället valde jag det svåra:
- Nej, jag följer inte med, för jag vill inte.
Han såg häpen ut. Jag brukar sällan banga.
Då kände jag mig tvungen att förklara:
- Det hade varit jättetrevligt, och jag kan, men jag vill inte. Det blir så sent, och just nu vill jag bara hem.
Sedan skojade vi om vuxenpoäng och det-är-ju-en-dag-imorgon-också, och om hur duktig jag var som inte ljög.

Men jag vet inte hur smart det var? På något sätt blev det bara krångligt, och jag blev ändå tvungen att förklara mig. Och han tyckte nog att jag var lite konstig. Vem hade mått dåligt av en nödlögn i detta banala ärende? Ingen.

Så det där med sju gånger om dagen kanske är nödvändigt för att det ska fungera friktionsfritt i vårt sociala liv, den mesta tiden?

Den här dokumentären vill jag se

En välskriven artikel i Sydsvenskan. Som Nattens bibliotek tipsade om. Och hon i sin tur fick tipset av Anders Mildner på Twitter. Äras den som äras bör!
Se trailerna också.

Jag gillar nyheter

Du kan det här! Du hade 12 rätt av 12 möjliga. Jag slog Rapportchefen. Jippie. Jag brukar ha 10-12 rätt. Åker alltid dit på någon sportfråga, men det var ingen sådan den här gången. Om inte den där sparken går under kategorin sport? Och där hade jag tur. Var det 105 eller 112? Prova!
Jag gillar nyheter. Jag kan se flera sändningar per kväll, lyssna på flera sändningar i radio och läser Aftonbladet, Expressen, DN och SvD på nätet, och min lokaltidning på papper. Lite nördigt kanske? Men se, det lönar ju sig!

Varför har de inte horn?

Jag kunde aldrig tro att det var HAN. Jag har hört honom föreläsa om våld mot kvinnor, och det är en av de bästa föreläsningar jag varit på. Han har jobbat med jämställdhetsfrågor inom polisen i många år. Och så detta nu. Det kunde jag verkligen inte tro. Varför har de inte horn i pannan så man vet?

Leif GW är också chockad.

Så här kan (eller kunde) man läsa på Talarforum om honom: Görans föreläsningar kan t.ex. handla om jämställdhet, om sexuella trakasserier, varför vi behöver kvinnor som chefer och vad vi skall göra få att få dem (Göran har även kallats ”Kapten Klänning”). Andra ämnen är ledarskap, mångfald, konflikthantering, utanförskap och mobbing, bemötande, härskartekniker och respekt för att nämna några. Han talar även om vikten av etik och moral såväl privat som arbetsmässigt.

Jo jo.

Begåvad kvinna som träffar rätt

Det roligaste och bästa klipp jag sett på länge. Vilken begåvad kvinna!

Mymlan skriver bra om Facebookmössan

Här.

Vad kan man göra på sin fritid?

En barnskötare fick sparken för att han hade en bild på sig på Facebook, där han bar en mössa med texten Porn star (klädmärke).
1. Kan man ge folk sparken bara sådär?
2. Vad får man göra på sin fritid?
Numera googlar väl varenda arbetsgivare de jobbsökande? Och hur många fyllebilder lär de inte se? Och nakenbilder? Och andra skämmiga bilder? Undrar hur de tänker då? "Kompetent kille det där, men halsa ur en flaska sådär? Nä, då får det vara." Knappast va?
En kontenta är att man ska tänka sig för innan man publicerar något på det där www. Originell tanke va?

Ny väskdebatt. Hå hå ja aj.

Den här gången är det Mona Sahlin som får spott och spe för att hon använder sin 50-årspresent: En Louis Vuittonväska för 6 000 kronor. Ska hon lämna tillbaka den? Det vore väl både fräckt och otacksamt. Gömma den i garderoben? Korkat. Blir ett lågavlönat sjukvårdsbiträde gladare om hon skulle göra det? Knappast. Och det begriper väl vem som helst att Mona tjänar så mycket så hon skulle kunna köpa en dylik väska i månaden om hon ville. Eller veckan.
Hur vore det om vi granskade de manliga politikerna? Vem har en mobil som kostat typ 6 000 kronor? Eller en kostym i den prisklassen? Kanske någon av männen har en ring som är värd mer? Men vem bryr sig? De är ju män.

Om det positiva på Haiti

Jag hörde en FN-medarbetare som sa att det är fler som inte dog än som dog på Haiti. Det är fler som får hjälp, än som inte får det. Och det finns mer positivt än negativt där. Det känns hoppingivande. Så jag håller med Johan Croneman.

Trist debatt mellan alliansen och de röd-gröna

Årets första är inledd, detta valår. Jag har inte hört hela, utan bara delar av den. Men alltså: Varför pratar de inte om vad de VILL och KAN? Närå, bara klanka ned på motståndarna om hur dåliga de är. Jag blir så less.

Dagens bästa citat

Helt underbart med barn, i åtta år sisådär försöker man få dem att sova, sen kommer åtta år då man försöker få dem att vakna. Sen flyttar de och man kan själv inte sova om morgnarna längre.
Cinna TRB

Manssvineriet i kulturlivet

Finns mycket klokt, och oklokt, skrivet om det. Men Ann Heberlein, klok som vanligt, sammanfattar fint.

Vi gick halva vägen var

Ord står mot ord. "Vi är väldigt tydliga i vår information på hemsidan". Men den tittade jag aldrig på. Jag ringde. Och jag är inte dum i huvudet, eller rädd för att fråga om det jag inte förstår. Nåväl. Han ville visa sin goda vilja och ger mig nu presentkort som täcker ungefär hälften av det jag betalade för mycket. Jag nöjer mig med det, för jag orkar inte bråka. Ibland är jag en riktig mes.

Jag har klagat - hur ska det gå?

Igår var jag och min familj ut och åt. Maten var god, servicen OK men chocken kom när vi skulle betala! De har nämligen "januarirea", med halva priset på allt. Vi blev dock placerade i matsalen, där halva priset INTE gällde. Utan att vi fått information om det!
Nu har jag skickat ett mejl där jag vill ha en förklaring. Det ska bli oerhört spännande att se vad de säger till sitt försvar.
Jag har redan hunnit berätta om s**tstället för typ tio pers. Och fler lär det bli!
Rex i Umeå. Så ni vet.
Dagens diss!

Från en mamma till en annan

Jag läser bara Fotbollsfrun ibland. Idag var hon osedvanligt klok. Vilket öde att vara ensam med en tiomånaders. Huga.

Jag fattar. Känns det som.

Sällan man ser så engagerade journalister på tv. Det träffar magen.

Pengar till Haiti

Jag satte in en stor peng. Gör det du med! Det är ofattbart vilken förödelse, vilket lidande, vilket kaos det är där. Jag ska inte gnälla på någonting idag, jag som har det så oförskämt bra.

Hederliga medborgare är hyvens

En gång diskuterade jag och min då 20-årige son, vad vi skulle göra om vi hittade pengar i en byrå som vi köpt secondhand. Vid vilken summa vi skulle gå tillbaka till butiken och lämna igen pengarna?
"1 000 kronor", tänkte jag, men hann inget säga som tur var. Han landade på 300 kronor!
- Det är ju jättemycket pengar, sa han.
- Ähum... jo... ja... kanske det.
- Ja inte för dig, men tänk om det är en fattig student som jag.
- Jo, det är klart.
- Och secondhandaffärer ägnar ju sig åt välgörenhet. Då kan ju de få pengarna om ingen efterlyser dem.
Tänk att jag närt så kloka barn vid min barm.
Läs detta. Man blir glad.
PS Städerska på mitt jobb hade hittat en tjuga som hon skrev en lapp på "Upphittad vid entrén". Den ligger fortfarande kvar där hon la den. På måndag ska jag ge den åt henne.

Ska de som mår dåligt jobba?

Det är fruktansvärt att sjuka jagas med blåslampa för att till varje pris jobba. Som fallet vi såg på UG. Jag fattar det inte riktigt. Det är ju inte precis arbetskraftsbrist.
Å ena sidan.
Å andra sidan håller jag med Hanne Kjöller. Vem blir friskare av att gå hemma och grubbla och känna efter hur dåligt man mår? Jag skulle inte bli det.
Under en period blev jag erbjuden sjukskrivning, men jag fick panik vid blotta tanken. Jobbet var min livlina, min frizon där allt var som vanligt.
Inte är det enkelt. Inte det här heller. Men vem har sagt att livet är enkelt?

Din gåva räddar liv på Haiti

Det SMS:et fick jag när jag SMS:ade "akut" till 72900. Röda korset är det.

Kolla på UG

Uppdrag granskning, alltså. Mycket bra om nya sjukreglerna, hur de kan slå mot enskilda individer.
Eller arbetslinjen, kan man ju säga. Den som Edvard Unsgaard förespråkade på Facebook häromdagen. När han kackade i eget bo. Typ.

Det är bra att Saab läggs ner

Det sa Fredrik Segerfeldt, Den nya Välfärden på P1 i morse. Han drog en parallell till Facit som tillverkade skrivmaskiner. Det är klart att de inte kunde fortsätta med det när datorerna kom. Vem köper en skrivmaskin idag? Vad har hänt med dem som jobbade på Facit? Det vet väl ingen, men förmodligen gick det väl ganska bra för de flesta.
Därför är det bra att Saab läggs ner. Det kommer att komma något gott ur det. Vad, vet inte Fredrik Segerfeldt. Bilar kan tillverkas i låglöneländer. Saab har gått med förlust i 20 år.
Låter inte helt fel. (Jag har stor respekt för alla dem som mister sina jobb. Men om man bortser från det.)
Jonas Thunberg, ledarskribent på Flamman, säger å sin sida att Sverige behöver sina industrier. Regeringen måste säga att det är viktigt att bevara industrier i Sverige, men det gör den inte. Tänk på det när ni röstar i höst, säger han. Vill ni rösta på en regering som vill lägga ner industrier?
Låter inte heller fel.
Alltså, visst var det enklare när man var ung och hade svar på allt? När allt var svart eller vitt? Och man VISSTE? Ju mer jag vet, desto osäkrare blir jag...

Varför bloggar kvinnor?

Mymlan funderar över det. Jag vet inte, men jag tror att:
* Fler kvinnor än män skriver dagbok.
* Fler kvinnor än män skriver.
* Kvinnor är mer intresserade av att stöta och blöta relationer.
* Kvinnor läser mer än män.
* Kvinnor är mer sociala än män.
* Kvinnor är mer prestigelösa än män.
* Kvinnor vågar blotta sig mer.
Med mera...

Censur på FB pga barn

Jag kom på mig själv med att censurera mig själv på Facebook häromdagen. Vi pratade om städning. Jag skrev "Det är med städning som med sex: hellre ofta och lite än sällan och mycket". Så kom jag på att mina barn (typ tonåringar) läser mina statusuppdateringar, så jag skippade det. Och nu, när jag skriver detta, kommer jag på att min 76-åriga svärmor också är min vän på FB. Vilken tur att jag hejdade mig.
PS Mina barn tycker jag tar FB alldeles för seriöst. Jag tackar nämligen nej till att adda alla politiker och alla jag inte känner. Så seriös är jag.
Sofia Mirjamsdotter tipsar om vett och etikett på Fejan.

Namn- och bildpublicering på brottslingar

Expressen kör namn och bild på män som säljer kvinnor. Rent reflexmässigt kan jag tänka ja-sätt-dit-de-jävlarna. Men om jag tänker lite till så är jag inte lika säker. De här männen kanske har barn, som har klasskompisar. Jag blir mörkrädd när jag tänker på vad de barnen skulle kunna utsättas för.
Thomas Mattsson på Expressen förklarar varför de gör det. Där berättar han att de valt bort en man för att han har en 14-åring dotter. Det är bra.
Liza Marklund skriver klokt om Ett slag mot rättssamhället.
Så alla som vill brevväxla med "snälla, gulliga killar" som sitter inne för misshandel: tänk er för. Och till alla andra: Gå ALDRIG, jag säger ALDRIG, hem ensamma på natten!!!

Det hade jag ingen aning om

Att det fanns en kontaktsida för interner. Att skriva är inte deras bästa gren i alla fall. Och jag ber till gud att inga unga-aningslösa-världsförbättrar-tjejer blir besvikna när de träffar de här spännande killarna. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att det går bra för killarna/männen när de kommer ut. Oddsen är ju inte de bästa, liksom.

Om stånd på gymmet

Jag har hittat en rolig blogg: Mitt eget jävla Narnia. Läs inlägget "Riktigt ståndaktigt gymmande" och "Cirka 70% roligare än “Din mamma jobbar inte här". Eller något annat roligt. Sådant förgyller mina dagar. Och jag tänker att jag kunde göra något bättre än att läsa en massa bloggar. Jag kunde skriva en bok, gå en promenad, sy en klänning, städa ett förråd, baka ett bröd eller något annat vettigt. Men jag gör det inte. Orka bry.

Jag är en lipsill

Jag erkänner 2: Jag är en lipsill. Av stora mått. Och det blir bara värre. Jag KAN inte hålla mig. Det kan räcka med att se någon annan gråta. Eller att någon berättar något sorgligt. Som min kollega som berättade att hennes mamma dött. Jag bölade, men inte hon. Det blir lite konstigt. Ska hon trösta mig???
Oftast skiter jag i att jag gråter. Jag bryr mig inte om att det finns folk som ser det. Men ibland är det inte så kul. Och jag funderar nu på hur jag ska göra i de där obekväma situationerna.

Hönsande morsor och farsor

Jag erkänner: Jag är en hönsmorsa. Men jag är duktig på att skjuta ifrån mig oron och släppa mina barn. Och så är jag usel på att leka. Jag satt hellre på sandlådskanten och babblade med andra föräldrar, än åt sandkakor. Det var ett hönsande när mina barn var små, men det är än värre nu. Undrar varför. Sanna Lundell skriver klokt om det.

Man måste släppa och gå vidare

Såg ni Björn Ranelid på Stjärnorna på slottet? Då han återigen spydde galla över sina mobbare. Hans mobbare mår knappast sämre, det gör bara han själv. Hatet bara förgör en själv, och för att gå vidare måste man kapa hatbandet. Jag hoppas han nu kan släppa taget och gå vidare. Det har Jonas Gardell skrivit så klokt om i "Om Jesus". Och det skriver Markus Birro så klokt om. Läs!

På spåret genus. Igen.

Ann-Charlotte Marteus är inne på samma linje som jag. Men hon går ett steg till. Eller två.