torsdag 14 oktober 2010
Självständig med backup
Jag blev tidigt självständig. Lite för tidigt, tycker jag så här i efterhand. Men det har ju gått bra för mig, så det är kanske en paradox? Hur som helst så ville jag att mina barn skulle vara få barn jääääääättelänge, och att de inte skulle ha så bråttom att flytta hemifrån. Men det blev inte riktigt så. De har flyttat i 18-20-års åldern. Men nu vet jag varför! Det är ju för att de vet att jag och Maken stått bakom. De vet att vi funnits där för att ta emot om det skiter sig. De vet att vi ställer upp. I alla lägen. 24-7. Då vågar de prova vingarna. Precis som jag vågade. För jag visste att mina föräldrar fanns där. I alla lägen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
*gillar* ;-)
SvaraRaderaMmmm. ;)
SvaraRaderaJag har också sådana föräldrar och hoppas på att bli en sån. Tyvärr är det ju många som INTE har det så bra.
SvaraRaderaVisst är det så. Tack och lov går det ju bra för de flesta ändå. Och om nu barn inte har bra föräldrar, kan man ju hoppas att de har andra, goda vuxna omkring sig som kan ställa upp.
SvaraRaderaJag flyttade också ganska tidigt och jag visste att mamma och styvpappa stod där bakom om det behövdes, det gör dom än idag fast jag är vuxen. (Ibland behöver man hjälp från sina föräldrar även som vuxen.) Tyvärr är det alltför många barn och unga som inte har sina föräldrar stöttande bakom sig. Många får lov att flytta hemifrån unga för att de INTE har ett bra hem.... /Kram
SvaraRaderap.s. Jag tycker att det är en stor skillnad att åka utomlands 1 år när man har vuxna och utflugna barn, än när man har små barn. Men ja vi är alla olika och tur är kanske det. Men klart du ska åka :) d.s.
Jo. Men som tur är, har ju de allra, allra flesta bra föräldrar.
SvaraRaderaP.S Jo, jag vet, men ett år känns som lång tid i alla fall.