lördag 2 oktober 2010
Vikten av att höra båda sidor
Det är viktigt i rättegångar. Och i journalistik. Och i alla andra sammanhang också. Jag känner två tonåringar och deras respektive föräldrar. Tonåringarna har trasslat till det ganska mycket. Först pratade jag med den enes föräldrar och blev förskräckt, bestört, arg och ledsen. Och när jag sedan hörde den andra sidan blev jag lika förskräckt, bestört, arg och ledsen. Men berättelserna skiljer sig åt. Väldigt mycket. Det är bara tonåringarna själva, och i viss mån deras föräldrar, som vet vad som är sant. Jag tänker att sanningen kanske ligger någonstans mittemellan. Och att vi är så snabba på att ta vårt eget barns parti. Vilket är fullt naturligt, men ibland kanske man måste inse att ens eget barn KAN ha gjort fel. Hur smärtsamt det än är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja absolut måste man se båda sidor av saken. Just det där dilemmat hamnar man ofta i då det gäller barn och tonåringar. Många föräldrar vägrar se att deras barn kan ha gjort fel eller ljugit... Nu vet inte jag var det handlar om de skriver om, men tendensen finns nog överallt. Man vill bara se sitt barns goda sidor inte de mindre bra sidorna. /Kram
SvaraRaderaEller hur? När mina barn var små och kom och beklagade sig:
SvaraRadera- NN slog mig.
Då var min första fråga:
- Vad gjorde du då?
En gång svarade min son:
- Det säger jag inte.
Sällan är det ju ens fel att två träter.
Jag kan inte gå in på detaljer i just denna episod, men du förstår ju andemeningen.
Nej, det är ju egentligen endast de inblandade som vet hela sanningen. Men visst är det sant det där med barnen, att många väljer att genast ta sina egna barns parti och aldrig i livet kan tro att deras egna har gjort något fel. Jag frågar också alltid dottern, när hon kommer och klagar över att någon gjort eller sagt något mindre snällt, vad hon hade gjort innan. Och ganska ofta kryper det då fram att hon alls inte var så speciellt oskyldig själv.
SvaraRaderaPrecis! Sedan ska man så klart inte misstro sitt barn, men att fråga ordentligt är väl bra.
SvaraRaderaIgår träffade jag en kvinna som skröt så mycket över sin skötsamma son som aldrig gjort något knas. Jag råkar veta att han gjort det. Jag övervägde om jag skulle säga nåt, men jag gjorde det inte. Han är 20+ nu och har nog lagt knaset bakom sig, så då kan väl mamman fortsätta leva i villfarelsen.
Problemet blir ju då bara att den mamman tror att hennes son har varit så duktig och ordentlig och då även hon som mamma, sen ser hon säkert ner lite på andra föräldrar som har haft "struliga" ungar. Om du förstår hur jag menar. Det problemet har jag stött på, en mamma som tyckte att alla föräldrar till stökiga barn fock skylla sig själva för det "vet" man ju hur dom föräldrarna är, nu var det så att jag visst att hennes dotter var ganska stökig men aldrig så att hennes mamma såg. Om det var tex, fest så såg hon alltid till att sova borta då och så.
SvaraRaderaJag förstår precis vad du menar!!! Ungar som är ögontjänare har jag sett alltför många. Liksom naiva, lättlurade föräldrar.
SvaraRadera