Idag fick jag kritik. Oförskyllt, tycker jag nu när jag tänkt på det en stund. Men jag blev stum. Eller hummade på något, jag minns knappt vad.
Men NU vet jag precis vad jag skulle ha sagt. Varför är det alltid så? Varför kommer man inte på de där smarta svaren DÅ, när de behövs?
Ja visst är det märkligt! Det är liksom lite orättvist, för den som kommer med första repliken har ju förmodligen haft lite tid att tänka, medan du som ska stå till svars blir överrumplad. Det borde vara lag på att alla klagomål och dumma ord MÅSTE lämnas in skriftligt en viss tid före de sägs.
SvaraRaderaGu vilket bra förslag!!! Precis så skulle det vara.
SvaraRaderaJa varför blir det alltid så, efter en timme ramlar poletten ner och man kommer på precis vad man skulle sagt. Men det är så dags då :( /Kram
SvaraRaderaEller hur? Usch. Och det går ju liksom inte att ha en beredskap för allt vad man ska säga omutifallatt.
SvaraRaderaJag brukar tänka mig in i konversationen efteråt igen. Men DÅ säga det där som jag borde ha kommit på att säga. Och känna mig lite smart för att jag i alla fall kom på det SEN. Vissa kanske aldrig kommer på den där smarta kommentaren. ;-)
SvaraRaderaDET är ju också ett sätt! Jag brukar se en bild framför mig, när jag blundar, där jag sticker in kniven i ryggen på dem och vrider om. Skön känsla.
SvaraRadera