måndag 18 oktober 2010
Vägra ge, men kräva få
Jag har anmält mig till Donationsregistret för länge sedan. Min kropp få de använda till både transplantation och forskning, om de vill. De flesta anmäler sig ju inte, varken med ett ja eller ett nej. Men OM man anmäler ett nej, alltså vägrar ge organ, och blir sjuk och behöver organ: ska man få det då? Jag förstår att man får organ. Förmodligen är det inte ens någon som frågar om viljan att ge. Men visst är det en intressant tanke?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror att de allra flesta skulle vilja ta emot ett organ, men så är det det där med att ge...det är inte lika självklart. Jag jobbade för länge sedan på thoraxkirurgen på Sahlgrenska, där de var först i Sverige på att göra hjärttransplantationer, och när jag såg de patienter som fått livet tillbaka genom att få ett nytt hjärta blev det så självklart för mig. Självklart får de ta allt de behöver och det har jag talat om för alla i min familj, så ingen behöver fundera över vad jag ville. Har faktiskt inte anmält mig till donationsregistret, men ska göra det också nu.
SvaraRaderaBra! Men tycker du att de som inte vill ge, ska få? Är det självklart? Jo, det är ju det, såklart. Men å andra sidan...
SvaraRaderaJag tror det skulle vara svårt att neka någon att få ett organ, även om de själva sagt nej till att ge. Men jag skulle väldigt gärna vilja veta hur de tänker de som inte vill ge, men vill få - för jag tycker att det är ett mycket konstigt resonemang.
SvaraRaderaPrecis! Men om de sagt att de inte vill ge, men sen behöver få, då tror jag de ändrar sig.
SvaraRaderaJag tycker att det borde vara självklart att man är villig att ge om man är villig att ta emot. Min styvpappa fick 2 nya lungor för 5 år sedan och långt innan det gick jag med i donationsregistret, även mina barn är med och min make. Barnen har förstås blivit tillfrågade och vi har diskuterat det ingående, men då deras "morfar" fick nya lungor så sa dom själva att det ville vara med i registret.
SvaraRaderaVisst, man kanske inte precis kan neka en sjuk person att inte få organ bara för att de inte vill ge, men det är en mycket märklig syn på saken om man vill ha men inte ge. Det är också väldigt skönt när ens nära och kära är med i det där registret för då , om olyckan skulle vara framme, så behöver inte vi ta ställning, det har den drabbade redan gjort själv. Jag skulle nog i stundens sorg ha väldigt svårt att låta de ta något av mina barns organ, men de har bestämt själva och jag vet hur de vill ha det och det känns faktiskt väldigt skönt. Oj vilket inlägg, vad långt det blev ;) /Kram vännen
Klokt av er! Jag har inte tagit diskussionen med mina barn. Det borde jag, men det känns tungt. Jag ska ta ett djupt andetag och våga...
SvaraRaderaJag vill ge organ - och få. Ja, man undrar ju hur de tänker, de som bara ska ha men inte ge..?
SvaraRaderaMen så slog mig tanken, jag vill ju kunna få en blodtransfusion om det behövs, men jag är själv ingen blodgivare.. (nål-, stick- och spruträdd!)
Du har helt rätt, Lisa! Den tanken har inte slagit mig, men det är klart vi borde ge blod. Huvva, jag gillar inte heller sprutor. Nu blev det svårt...
SvaraRadera